Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Canova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CANOVA 397
denna tid härstammande gruppen kallad “Fred och Krig“, en
Venus som med sitt ömma leende dämpar Mars stridslystnad.
Liksom en mängd andra av mästarens arbeten finns denna grupp
i England, i Buckingham Palace.
De ständiga politiska omvälvningarna under de napoleonska
åren återspeglade sig på ett ganska komiskt sätt i Canovas ateljé.
Där stod modellen till en stor häst, på vilken först Napoleon och
därpå Murat skulle ha suttit i brons. Då Murat blev berövad
tronen och skjuten, var hästen ledig för en ny ryttare. Ferdinand
IV av Bourbon beslöt placera sin far, Karl Ill, på den och
bestämde, att stoden skulle resas på piazza S. Francesco di Paola
i Neapel. Ferdinand IV tycks inte ha varit säker på att han
skulle komma att regera länge vid Vesuvius fot, ty han
uppmanade Canova att skynda sig med beställningen. En fransman,
som besökte Canovas ateljé, föll i beundran över modellen till
hästen och frågade, vilken dödlig som skulle våga bestiga en så
härlig springare. Canova svarade, att hans hästar ej bragte sina
ryttare- lycka; innan han hann sätta dem i sadeln, störtades de
alla från sina kungliga troner.
Våren 1818 for kejsar Frans I med sin fjärde gemål i
ordningen att fira smekmånaden i Rom. Naturligtvis besökte han
Canovas ateljé och fick där se gruppen “Teseus dödande
centauren“, som livligt tilltalade honom. Gruppen hade varit avsedd
att smycka ett av Milanos torg, men på grund av politiska
omvälvningar hade den stannat kvar i ateljén. Frans I köpte den
och byggde ett litet tempel i grekisk stil åt den i Wiens
“Volksgarten“, och där stod den i många år, tills den efter fullbordandet
av museet för de sköna konsterna fick en hedersplats i en nisch
i stora trappuppgången. Då Canova modellerade centauren, lät
han döda en häst för att kunna följa alla faserna i djurets
dödskamp och återge dem i sin skulptur. Trots det tragiska i ämnet
gör gruppen föga intryck på oss nutidsmänniskor.
1807 avled den siste Stuart, kardinalen av York, som vi
redan lärt känna. Kardinalen hade testamenterat sin
förmögenhet till en vän, monsignor Cesarini, vilket djupt förtröt grevinnan
d’Albany. I ett brev till M:me de Maltzan klagade hon över
kardinalens underliga bestämmelse; väninnan anmärkte till svar,
att “les prêtres de tous les pays sont habiles à succéder“.
Kardinalens arvtagare brydde sig inte ens om att hedra honom med
en minnesvård; det blev engelska regeringen som till detta
ändamål anslog en summa av 50,000 francs. Canova fick i uppdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
