398 ROM att utföra monumentet över ättlingen av den forna dynastien, och det skulle resas i Peterskyrkan. Den för sarkofagen bestämda platsen var belägen mellan två pelare och mycket smal, men konstnären övervann lyckligt denna svårighet genom att låta vården bilda som ingång till graven, vaktad av två förtjusande änglar. På monumentet anbragte Canova tre bröstbilder av de sista Stuartarna i basrelief. Änglarna väckte anstöt i Vatikanen genom sin nakenhet. Man vände sig till mästaren med en anhållan, att han skulle göra om dem till anständiga varelser; men Canova, som inte tålde, att man blandade sig i hans konstnärsskap, blev ond och svarade på den påvliga maggiordomons brev, att det inte föll honom in att ändra något i sitt verk. Så länge han levde, vågade man heller inte drapera några skynken över änglarnas nakenhet. Mästaren hade länge haft i tankarna att lämna något minne efter sig i sin födelseby Possagno. Han beslöt nu att där uppföra ett slags grekiskt tempel, till vilket han tog motiv från Roms Panteon och Atens Partenon. För att få medel till företaget arbetade och sparade han allt vad han kunde. Grundstenen lades i juni 1819, och Canova infann sig till högtidligheten. Traktens hela befolkning var samlad i Possagno; återigen tal och högtidsklädda flickor, blommor och danser. Men dylika fester överstego numera māästarens krafter; på hemvägen till Rom insjuknade han och måste stanna i Florens. Denna gång segrade dock hans ännu kraftiga fysik, och han kunde återvända till sitt arbete, till ett nytt stort verk. Förenta Staterna hade beställt av honom en kolossalstaty av Washington för ett pris av 25,000 pund sterling. Canova framställde den store amerikanaren som romersk härförare, så behärskade honom kärleken till den antika skulpturen, kanske numera också rutinen. Statyn uppställdes i regeringspalatset i Raleigh i Nordcarolina, men förstördes några tiotal år därefter vid en eldsvåda. Canovas sista stora verk var statyn av den bedjande Pius VI i Peterskyrkan, i hållning mycket lik Klemens XIII på gravvården från mästarens ungdom, blott att Pius VI verkar betydligt mera tilltalande på oss i sin osökta naturlighet. Från och med vintern 1821 försämrades Canovas hälsa alltmer. Ännu hade han så mycket krafter kvar, att han orkade resa till Possagno, men snart måste han fara därifrån för att söka läkare i Venedig, den berömde doktor Aglietti, och där dog han 13 augusti 1822.