Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ugo Foscolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UGO FOSCOLO 407
Foscolos entusiasm för fransmännen; 20 januari 1798 skrev han
i sin “Monitore“, att “i går intågade tyskarna i Venedig, där de
mottogos med äkta venetiansk hänförelse. Tack vare
fransmännens förräderi och utpressningar har det gått därhän, att vi
välkomna tyskarna.“
För Cisalpinska republikens polis var “Monitore“ en alltför
radikal tidning; Direttorio cisalpino indrog den, och Foscolo stod
utan levebröd. Han gick då in i cisalpinska armén och blev
förlagd i Milano, tog del i några träffningar och fick till och med
av sin chef vitsordet, att han, som löjtnant, “s’est comporté avec
bravoure et distinction et a encouragé ses camarades avec l’ardeur
d’un vrai républicain“. På lediga stunder skrev han
kärlekscanzonetter, vilkas föremål nu inte längre var Laura utan en viss
Eloisa, Eloisa gifte sig emellertid med en annan, vilket
inspirerade poeten till en dikt om kvinnornas otrohet.
Ugo lade dock inte dylika besvikelser alltför tungt på sinnet.
I Milano lärde han känna skalden Monti och hans hustru, den
förtjusande Teresa Pikler. Teresa var stjärnan i Cisalpinska
republikens societet; hon var en utmärkt ryttarinna och förvred
huvudet på både officerare och civila, fullkomligt ostörd av sin make,
som blott begärde att få dikta i fred. Monti var svag för ordnar
och strödde sina poetiska blomster ömsevis för romerska hovet,
franska revolutionen, den olycklige Ludvig XVI och hans bödlar.
Ena gången förhärligade han den republikanska friheten och trädet
krönt av frygiska mössan, en annan gång vände han sig till
korset som symbol för den kristna religionen. Då han inte strödde
blommor, sprutade han etter över Alfieri och Parini, sina rivaler
på Parnassen; Alfieri kallade han
Apostol furibondo
Che virtù gridi e al cuor maligno in fondo
Ne fè, ne carità, ne Dio ricordi.
Förhållandet med Teresa varade kort och efterlämnade inga
spår i Foscolos diktning; transporterad till armén i Bologna måste
han lämna Milano. En annan, kanske icke lika vacker men
betydligt yngre gudinna intog den förras plats i poetens hjärta. På
vägen till Florens lärde han känna Isabella Roncioni, som
sedermera tjänade honom som förebild för det ideal den olycklige
Ortis ägnade sin dyrkan.
Emellertid inträdde Foscolo i cisalpinska legionen med rang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
