Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ugo Foscolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UGO FOSCOLO 409
Goethes Werther skildrade Foscolo i berättelsen sin förtvivlan
över den älskades förlust, men adlade sitt lidande genom att
förknippa det med fäderneslandets, med Venedigs olyckor. Själva
händelsestoffet i berättelsen var hämtat ur verkligheten; en vän till
honom, Girolamo Ortis, student i Padua, hade berövat sig livet på
grund av olycklig kärlek, och detta hade givit honom uppslaget.
Foscolos roman är intet mästerverk, men den var en så
trogen exponent för tidens patriotism och patetiskt-romantiska
sentimentalitet, att den vann en oerhörd popularitet i hela Italien,
där den under 1800-talet upplevde omkring femtio upplagor.
Till bokens popularitet bidrog också det, att den var en i
Italien ny form av psykologisk roman, där kärleken behandlades
på ett helt annat, djupare sätt än i Boccaccios, Castis och andra
noveller.
Som kapten i generalstaben blev Foscolo förlagd i Milano.
Han kom dit, föregången av sitt rykte som skald och
kvinnoerövrare; också riktade sig de skönasté ögon på honom. Till
societetens stjärnor hörde grevinnan Antoinetta Arese, som av
sin mor, markisinnan FagÖani, hade ärvt både fägring och
behagsjuka. Sterne berättar, att han under sin vistelse i Milano
en gång mötte markisinnan Fagnani på tröskeln till en
konsertsalong. Sterne skulle gå in i salen, markisinnan var på väg ut.
Bländad av hennes skönhet bar han sig så klumpigt åt, att han
flere gånger steg i vägen för henne och inte ens bad om ursäkt.
För att gottgöra sin oartighet skyndade han efter den okända och
hjälpte henne upp i vagnen.
— Förlåt mig, — sade han, — men sex gånger försökte jag
bana Madame väg ut.
— Och sex gånger försökte jag bana Monsieur väg in.
— Ack om ändå himlen ingåve er att för sjunde gången
spärra vägen för mig!
— Varför inte? — svarade markisinnan och bjöd honom
taga plats vid hennes sida i vagnen.
Dottern till en sådan mor var förfaren i konsten att göra
erövringar, och då hon en gång fick se Foscolo på Scalateatern,
bad hon en bekant att presentera honom för henne. Antoinetta
hade snart länkat poeten vid sin triumfchar. Ugo hyrde en vacker
våning, där han ostört kunde mottaga grevinnan, han skaffade
sin betjänt ett lysande livré och sig själv en magnifik päls —
allt för lånade pengar. För att tillfredsställa en nyck av
Antoinetta lät han porträttera sig av Appiani, den tidens främste målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
