412 ROM upphöjda känslorna i den mänskliga naturen, kulten av fäderneslandet, familjen, äran, oändligheten och odödligheten, och en fransk kritiker, Étienne, har uttalat den övertygelsen, att lika länge som italiensk poesi kommer att existera, lika länge kommer denna dikt att läsas. “Sepolcri“ har, så vitt vi veta, blivit översatt yra gånger till tyska, två gånger till grekiska, en gång till spanska och en gång till latin. Ill. Under sin vistelse i Brescia blev Foscolo samtidigt med Canova vald till deputerad i Cisalpinska republikens rådsförsamling (Consiglio di Stato). Vi ha dess mindre skäl att här inlåta oss på poetens politiska verksamhet som de deputerade visserligen tillätos yttra sin mening, men alla beslut fattades av den napoleonske vicekonungen. På vilken plats poeten än kom, stred han emellertid tappert för sina demokratiska grundsatser, städse var han patrioten, och då han kallades till professuren i vältalighet vid Pavias universitet, entusiasmerade han med sina föredrag ungdomen och hela den litterära världen i Milano. Efter installationsföreläsningen anordnade hans vänner en stor bankett för honom, vilken hade den olyckliga påföljden, att Foscolo blev ganska illa sjuk och återföll i den melankoliska stämning, som präglat Ortis brev. Det tycks emellertid som om poeten trots sitt tungsinne varit ganska fäst vid livet, ty han tog ihärdigt in någon sorts livselixir och dekokter på kinin, och en av hans vänner spådde skämtande, att livselixiret skulle bli orsaken till hans död. Poetens melankoli skingrades av ett nytt tycke, vars föremäl var en ung contessa Francesca Giovio vid Como, en platonisk kärlek, som han sökte jaga ur tankarna genom studiet av Koran. Under ungdomsåren i Venedig hade han studerat bibeln; nu ville han lära känna muhammedanernas moralgrundsatser, och då greve Giovio litet förvånad började skämta, att han måtte ämna tillägna sig muhammedanska seder, svarade Foscolo, att han läste Koran med stort intresse, ty liksom Abrahams religion hade även den sin källa i Arabien, den var skriven i samma stil och förkunnade samma lära om Skaparen, som straffar synden och belönar rättfärdigheten. Sitt eget liv inrättade verkligen Foscolo en smula muhammedanskt, ty han hade en sådan massa erotiska förbindelser att man nu har svårt att orientera sig bland hans alla ideal. Den