UGO FOSCOLO 413 unga contessan var smickrad av poetens hyllning, men själv insåg han till slut, att det var en hopplös böjelse, ty de grevliga föräldrarna voro absolut emot ett giftermål. Han slet sig därför lös från den tillbedda, och att det ej kostade honom någon övermäktig ansträngning, kan man sluta därav, att hans hjärta samtidigt brann för Lucia Frappoli, hustru till Gaetano Battaglia i Milano, och dessutom glödde av lidelse för Maddalena Bignami, en tjusande bankirfru. Av ett brev på dålig franska, funnet bland hans papper, framgår, att de italienska kvinnoidealen ej förslogo för detta vittfamnande hjärta och att han ej föraktade ens de parisiskor, som följde den segrande franska armén till Lombardiet. Till alla dessa damer, de sistnämnda säkerligen dock undantagna, skrev han brev lågande av sydländsk lidelse. Så länge den poetiska stämningen varade, trodde han nog själv På sina utgjutelser. Denna kärlekskorrespondens en gros hindrade honom i hans författarskap. Han var medveten om det och klagade för Brunetti, att han var “dum, ärkedum, ty han gjorde ingenting, läste föga, och dagarna gingo, utan att han lämnade något bestående efter sig“. Då franska regeringen indrog professuren i vältalighet i Pavia, måste han tänka på att förtjäna sitt bröd och nyktrade till. Han började skriva kritiska artiklar för “Giornale di Scienze, lettere ed arti“; men hänsynslös som alltid uppretade han hela den litterära världen mot sig genom sina skarpa kritiker, och en storm bröt lös. Man gäckades, att Foscolo: Çon barba incolta e tutto rabbuffato Sospirava, torcea gli occhi traversi, Insomma egli facea de’brutti versi. Från denna tid förskriver sig säkert det i träsnitt mångfaldigade porträtt av honom, där han utmärglad, med insjunkna ögon och rufsigt hår tycks sitta och förgäves vänta på inspiration till en dikt. Så illa var det dock icke; Foscolo hade just börjat på sina “Gratier“, ett poem, som vi skola återkomma till, och fullbordade i mitten av İ81l0 “Ajax“, en tragedi på 1,750 verser, som den 15 oktober samma år uppfördes på Scalateatern. Teatern var fullsatt av en lysande publik, däribland åtskilliga av poetens älskarinnor. Ämnet för tragedien var grekernas inbördesstrid utanför Trojas murar. Första och andra akten rönte ett så pass