Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ugo Foscolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 ROM
kallt mottagande, att diktaren smög sig ut frân teatern för att
slippa visa sig för publiken. Och det var tur att han försvann,
ty hans fiender begagnade sig av ett uttryck i tragedien för att
hölja författaren med löje. I Milano såldes sedan urminnes tid
en sorts korvar som kallades “Salamini“, och när den grekiske
översteprästen uppenbarade sig på scenen och började deklamera
en vers, som började med orden: “Oh, Salamini“, “O invånare
på Salamis“, utbröt en sådan munterhet i salongen, att man vid
dé följande föreställningarna måste utelämna det fatala ordet.
Än värre var det, att man i tragedien började spåra
allehanda politiska allusioner på Bonaparte. Napoleon rustade sig
just till det ryska fälttåget, och Ajax deklamerade:
A traverso le folgori e la notte
Trassero tanta gioventù, a giacersi
Per te in esule tomba, o per te solo
Vive devota la morte.
I Ajax gestalt såg man general Moreau, som fallit i onåd
hos Napoleon, i översteprästen Pius VII, fördriven till Frankrike,
i den stolte Agamemnon Napoleon själv och i den förrädiske
och illfundige Ulysses polisministern Fouché.
Misstanken, att Foscolo åsyftat dessa personer, spreds av
författarens fiender, litteratörerna, och efter att närmare ha studerat
tragedien kom också regeringen till övertygelsen, att den innehöll
angrepp på Napoleon och fransmännen. Foscolo hade att motse
antingen fängelse eller landsflykt. Han valde det senare, och
efter att ha gjort ett besök hos sin familj i Venedig och grevinnan
Albrizzi begav han sig till Florens, där han ämnade för alltid
slå sig ned. Men som vanligt väntade honom hinder på vägen
i gestalten av vackra kvinnor. I! Parma māåste han taga avsked
av signora Bignami, och i Bologna lärde han känna den tjusande
donna Martinetti, som var så förunderligt lik den bleka Bignami,
att han omōõöjligt kunde annat än förälska sig i henne. Från
Florens skrev han och svor signora Martinetti evig kärlek och
bedyrade, att varje ny kyss på hans läppar skulle vara ett
vanhelgande âv hennes minne.
I Florens gällde hans första besök grevinnan d’Albany, som
ställde den då avlidne Alfieris bibliotek till hans förfogande och
älskvärt inbjöd honom till sina aftonsamkväm.
Mellan den sextioåriga grevinnan och Foscolo uppstod ett
egendomligt förhållande. Förståndet sade grevinnan, att hon ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
