418 ROM Under denna tid var grevinnan d’Albany med sin klokhet och erfarenhet ett ovärderligt stöd för honom. Brevväxlingen mellan Foscolo och grevinnan tog ny fart. “Har du äntligen insett“, skrev hon till honom, “att du måste uppge dina anspråk på en annans hustru? Ägna dig helt åt litteraturen och studierna, förspill ej tiden, och räkna alltid på min uppriktiga vänskap och mitt överseende med din fantasis förlöpningar.“ Demagogernas framfart och den allmänna anarkien gjorde, att Foscolo med uppriktig tillfredsställelse hälsade den ordning som inträdde, då österrikiske överbefälhavaren, general Bellegarde, tog styret. “Icke endast jag“, skrev han till grevinnan, “utan alla förståndiga människor välsigna österrikiska regeringens hovsamhet och faderliga omsorger.“ Om sina landsmän hade han sà dålig tanke, att han förklarade: “Hundra Lykurger, tio tusen Timoleoner och hundra tusen Washingtoner med en miljon spartanska riddare skulle inte förmå skapa en nation av italienarna.“ Intet under därför att han önskade använda sin litterära talang till att försöka lugna sinnena och återföra dem till jämvikt. Han förelade general Bellegarde ett förslag till en tidning, som skulle ha till uppgift att verka i denna riktning. Trots att polismyndigheterna hade en mycket ogynnsam tanke om Foscolo, ansågo honom för ett brushuvud, en ateist utan moraliska grundsatser, en lätting, som förnötte sin tid på kaféerna, gick general Bellegarde in på förslaget, mån att draga nytta av hans talang. Men då inträffade ett oväntat hinder. De militära myndigheterna krävde, att alla officerare i den upplösta italienska armén den | april 1815 skulle avlägga trohetsed till den nye monarken. Foscolo stod inför valet att bli redaktör för sin projekterade tidning eller emigrera. Han vände sig till polisen med begäran att bli fritagen från eden av det skälet, att han avlagt en liknande ed till den italiensk-franska regeringen. Denna begäran föreföll polisen misstänkt, och man började spionera på Foscolo för att utröna, om han ej var invecklad i någon sammansvärjning mot Österrike. Poeten fick veta detta, och obetänksamt nog, ty han var ej medlem av någon som helst sammansvärjning, flydde han i hemlighet till Schweiz. Marskalk Bellegarde förklarade sedermera för Ugos bror, Giùlio Foscolo, att poeten handlat illa och oklokt, ty två dagar efter hans flykt hade det från Wien kommit tillstånd för honom att utge den nya tidningen.