Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ugo Foscolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 ROM
bibliotek, där han upptäckte en handskrift av milanesaren Socinus,
och skrev åtskilligt på prosa. Men den schweiziska polisen
lämnade honom ej i fred; poeten befarade, att han skulle
utlämnas till Österrike, och beslöt att överflytta till England. För
denna resa krävdes emellertid ansenliga medel; han skrev därför
till sin vän Silvio Pellico och bad honom sälja hans bibliotek.
Quirina Magiotti fick vetskap därom och köpte i hemlighet hans
böcker för ett vida högre pris än de voro värda, och på det
sättet möjliggjorde hon Englandsresan för poeten.
Foscolo anlände till London den 12 september 1816. En
engelsk vän till honom, Rose, introducerade honom i den högre
societeten, och poeten började leva på stor fot, anseende att
det skulle förhjälpa honom till någon fördelaktig anställning.
Han behövde för sitt uppehälle 12,000 lire om året och hade
med sig endast några tusen. Till råga på allt insjuknade han
och förtjänade under någon tid ingenting med sin penna. Då
han tillfrisknat, började han ånyo leva med i stora världen, där
han gjorde sig allmänt omtyckt, ty han kunde utveckla stor
älskvärdhet och förvånade genom sin lärdom. Umgänget med
aristokraterna smickrade hans fåfänga, men i stället för att bereda
honom materiella fördelar endast åsamkade det honom kostnader,
Enda räddningen för honom var att skriva med begärlighet
mottagna uppsatser och artiklar för “Edinburgh Review“ och
“Quarterly Review“, och särskilt en uppsats om Dante förskaffade
honom eitt ryktbart namn i England. Men dessa artiklar, som
han skrev på italienska, måste han låta översätta till engelska,
vilket slukade en betydlig del av honoraren.
Han förstod ej att anpassa sig efter sin ställning som fattig
emigrant i England och inbillade sig inte blott, att han kunde
leva som en grand seigneur utan också att han skulle lyckas
fånga någon rik ung engelsk arvtagerska. Under det han läste
och översatte Petrarcas sonetter i familjen Russel, förälskade
han sig i den vackraste av de fyra döttrarna, Caroline, började
skriva ömma epistlar till henne och sökte övertyga henne om att
människohjärtat behöver kärlek, med det resultatet att den unga
missen reste till en syster i Schweiz för att undslippa hans
närgångenhet. Denna olyckliga kärlek riktade emellertid litteraturen
med en ovanligt vacker bok, “Saggi sul Petrarca“, den bästa han
skrev i England.
För ett ögonblick uppglimtade hoppet om en bättre framtid
för honom. Omedelbart efter sin ankomst till England började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
