420 ROM bibliotek, där han upptäckte en handskrift av milanesaren Socinus, och skrev åtskilligt på prosa. Men den schweiziska polisen lämnade honom ej i fred; poeten befarade, att han skulle utlämnas till Österrike, och beslöt att överflytta till England. För denna resa krävdes emellertid ansenliga medel; han skrev därför till sin vän Silvio Pellico och bad honom sälja hans bibliotek. Quirina Magiotti fick vetskap därom och köpte i hemlighet hans böcker för ett vida högre pris än de voro värda, och på det sättet möjliggjorde hon Englandsresan för poeten. Foscolo anlände till London den 12 september 1816. En engelsk vän till honom, Rose, introducerade honom i den högre societeten, och poeten började leva på stor fot, anseende att det skulle förhjälpa honom till någon fördelaktig anställning. Han behövde för sitt uppehälle 12,000 lire om året och hade med sig endast några tusen. Till råga på allt insjuknade han och förtjänade under någon tid ingenting med sin penna. Då han tillfrisknat, började han ånyo leva med i stora världen, där han gjorde sig allmänt omtyckt, ty han kunde utveckla stor älskvärdhet och förvånade genom sin lärdom. Umgänget med aristokraterna smickrade hans fåfänga, men i stället för att bereda honom materiella fördelar endast åsamkade det honom kostnader, Enda räddningen för honom var att skriva med begärlighet mottagna uppsatser och artiklar för “Edinburgh Review“ och “Quarterly Review“, och särskilt en uppsats om Dante förskaffade honom eitt ryktbart namn i England. Men dessa artiklar, som han skrev på italienska, måste han låta översätta till engelska, vilket slukade en betydlig del av honoraren. Han förstod ej att anpassa sig efter sin ställning som fattig emigrant i England och inbillade sig inte blott, att han kunde leva som en grand seigneur utan också att han skulle lyckas fånga någon rik ung engelsk arvtagerska. Under det han läste och översatte Petrarcas sonetter i familjen Russel, förälskade han sig i den vackraste av de fyra döttrarna, Caroline, började skriva ömma epistlar till henne och sökte övertyga henne om att människohjärtat behöver kärlek, med det resultatet att den unga missen reste till en syster i Schweiz för att undslippa hans närgångenhet. Denna olyckliga kärlek riktade emellertid litteraturen med en ovanligt vacker bok, “Saggi sul Petrarca“, den bästa han skrev i England. För ett ögonblick uppglimtade hoppet om en bättre framtid för honom. Omedelbart efter sin ankomst till England började