422 ROM författare för att hos dem hämta styrka och kraft att uthärda sina fysiska och moraliska lidanden. Han måste sälja sin älskade villa och flytta in till staden, till Londons fattigaste stadsdel, där, skriver han, männen slåss med varandra från fem på morgonen och om aftonen komma hem druckna, där varje kvinna regelbundet en gång om året föder minst en ättling till världen och de äldre barnen springa och väsnas på gatan för att sedan i hemmet bli slagna ofta till blods för sitt oljud. Poeten gick ut endast om söndagarna, ty på vardagarna kunde hans fordringsägare låta bysätta honom; det oaktat satt han inne några dagar för skuld, men blev utlöst av Sir Hudson Gourney, till vilken han dedicerat sin bok om Dante. Tack vare Gourneys hjälp kunde poeten hyra sig en något bättre bostad, där “han hade åtminstone en snygg säng och rent vatten“; men sjuk som han var förtjänade han obetydligt med sin penna, och oupphörligt kom honom Dantes vers i tankarna: . . . Nessun maggior dolore Che ricordarsi del tempo felice Nella miseria. Hoppet var dock ännu inte dött inom honom, han drömde om att få någon befattning på de joniska öarna, då tillhöriga England, och bosätta sig på Zante, där hans vagga stått. Ja han trodde så fast på dessa vackra drömmar, att han bad en éngelsman, som ämnade sig till Zante, att utse en bostad åt honom med trädgård och utsikt över havet. Drömmen gick emellertid ej i uppfyllelse. Foscolo fick ingen befattning av engelska regeringen, och för övrigt var han redan så sjuk, att han ej skulle orkat med den långa resan. I| ett av sina brev tröstar han sig red att de sista tre årens motgångar och nöd voro botgöringen för de fel han begått i livet. Under denna sista dystra period hade dock Foscolo en tröst. Trots att han fordom aldrig tänkt på sin dotter Floriana och hade förskingrat hennes förmögenhet, blev hon nu hans trogna stöd. Hon vårdade honom under hans sjukdom och var närvarande vid hans dödsbädd. Hans förläggare, som ännu voro skyldiga honom någon obetydlig summa, skickade honom hans innestående fordran, då de fingo höra talas om poetens tryckta läge, och han slapp begagna sig av Hudson Gourneys erbjudan om ett lån.