Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ugo Foscolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 ROM
författare för att hos dem hämta styrka och kraft att uthärda sina
fysiska och moraliska lidanden. Han måste sälja sin älskade
villa och flytta in till staden, till Londons fattigaste stadsdel, där,
skriver han, männen slåss med varandra från fem på morgonen
och om aftonen komma hem druckna, där varje kvinna
regelbundet en gång om året föder minst en ättling till världen och
de äldre barnen springa och väsnas på gatan för att sedan i
hemmet bli slagna ofta till blods för sitt oljud.
Poeten gick ut endast om söndagarna, ty på vardagarna
kunde hans fordringsägare låta bysätta honom; det oaktat satt
han inne några dagar för skuld, men blev utlöst av Sir Hudson
Gourney, till vilken han dedicerat sin bok om Dante.
Tack vare Gourneys hjälp kunde poeten hyra sig en något
bättre bostad, där “han hade åtminstone en snygg säng och rent
vatten“; men sjuk som han var förtjänade han obetydligt med
sin penna, och oupphörligt kom honom Dantes vers i tankarna:
. . . Nessun maggior dolore
Che ricordarsi del tempo felice
Nella miseria.
Hoppet var dock ännu inte dött inom honom, han drömde
om att få någon befattning på de joniska öarna, då tillhöriga
England, och bosätta sig på Zante, där hans vagga stått. Ja han
trodde så fast på dessa vackra drömmar, att han bad en
éngelsman, som ämnade sig till Zante, att utse en bostad åt honom
med trädgård och utsikt över havet. Drömmen gick emellertid
ej i uppfyllelse. Foscolo fick ingen befattning av engelska
regeringen, och för övrigt var han redan så sjuk, att han ej skulle
orkat med den långa resan. I| ett av sina brev tröstar han sig
red att de sista tre årens motgångar och nöd voro botgöringen
för de fel han begått i livet.
Under denna sista dystra period hade dock Foscolo en tröst.
Trots att han fordom aldrig tänkt på sin dotter Floriana och hade
förskingrat hennes förmögenhet, blev hon nu hans trogna stöd.
Hon vårdade honom under hans sjukdom och var närvarande
vid hans dödsbädd.
Hans förläggare, som ännu voro skyldiga honom någon
obetydlig summa, skickade honom hans innestående fordran, då
de fingo höra talas om poetens tryckta läge, och han slapp
begagna sig av Hudson Gourneys erbjudan om ett lån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
