UGO FOSCOLO 423 Foscolo dog den 10 september 1827 av vattsot. Så länge han ännu var vid medvetande, sökte han ro för sin själ i läsningen av bibeln. Han begravdes på kyrkogården i Chiswick, och 1871 fördes hans aska till Florens. Hans största olycka var, att han ej förmådde behärska sina lidelser; kärleken blev hans fördärv. Han var så medveten om dess välde över honom, att han slöt en av sina sonetter med försäkran, att den odödliga, allsmäktiga kärleken skulle följa honom vore det så in bland underjordens skuggor. ’ . . . Amor fra l’ombre inferne Sequirami immortale, omnipotente. Dikten “Sepolcris“ trehundra verser avplanade Foscolos skuld.