Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LORD BYRON ! ITALIEN 429
även den alltid tigande Silvio Pellico; men mest intresserades
Byron av poeten Monti, nu gammal och desillusionerad, men
med nog mycken eld kvar i sinnet för att uppresa sig mot allt som
var nytt och avvek från de gamla mönstren. Monsignor de Brême,
som ville inför utlänningarna urskulda, att icke allt vad Monti
numera förfäktade var den store poeten värdigt, fällde det vackra
yttrandet, att “han vördade denne gubbe som ett porträtt av
Monti“.
Byron gjorde där även bekantskap med M. de Beyle, Stendhal,
Napoleons forne sekreterare, som åtföljt kejsaren på hans ryska
fälttåg. Den intressante mannen berättade poeten åtskilliga
anekdoter om kejsaren och bland annat, att Napoleon efter ett av
sina nederlag för ett ögonblick tappade huvudet till den grad,
att han undertecknade sin order om framryckning med namnet
“Pompée“; Beyle måste göra honom uppmärksam på hans
“lapsus“, och Napoleon rev då sönder ordern och befallde honom
skriva en ny. Han ville aldrig uttala ordet “Kaluga“ och kallade
denna ryska stad ena gången “Kaligula“, en annan gång
“Salamanca“. Sekreterarna visste emellertid vad dessa namn skulle
betyda och påpekade aldrig misstaget för honom.
På operan hade Byron tillfälle att se den högre societeten.
Det förvånade honom, att man i logerna spelade kort, pratade,
åt, och redan i Milano gjorde han den iakttagelsen, att sederna
i Italien voro mycket fria, liksom ock att det bland kvinnorna
av folket fanns långt flere skönheter än i de högre klasserna.
De båda vännerna stannade tio dagar i Milano, och därefter
fortsatte de över Verona och Vicenza till Venedig. Vad som
under denna färd gjorde starkaste intrycket på vår poet tycks
ha varit amfiteatern och den gamla bron över Adige i Verona.
Tilläggas bör att vädret var fult och regnigt.
ll.
Den 11 november 1816 anlände våra båda engelsmän till
Venedig och togo sin bostad vid Canal Grande, i hotell Stora
Britannien, som ursprungligen varit ett förnämt privatpalats och
frapperade dem genom sin magnifika trappuppgång och rummens
gobelänger och förgyllda sniderier. Liksom nutidens stora
hotellägare talade värden engelska och stod sina gäster till tjänst med
alla önskade upplysningar. På Hobhouse gjorde Venedig intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
