Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 ROM
var återställd. Poeten väntade, att det skulle följa ett häftigt
uppträde mëellan man och hustru, och var beredd att befria henne
ur tyrannens klor, men till hans stora glädje hade Marianna
fullständigt återhämtat sig efter den nattliga kampanjen och makarna
voro de bästa vänner i världen. Längre fram presenterade
köpmannen Byron räkningen; grannarna märkte, att klädesaffären
åter började blomstra, och sade, att i stället för att som hittills
heta “al cervo“ hade den nu ändrat skvlt och hette “al corno
inglese“, “engelska hornet“.
Snart hade hela Venedig hört talas om uppträdet i
engelsmannens bostad, och från den stunden blev Byron en av de
populäraste personerna i staden. Hans frikostighet bidrog också
atı göra honom omtyckt bland folket; då Shelley en gång steg
i en gondol vid Fusina för att fara till Venedig, frågade hañ
gondoliären, om han hört talas om Byron, och fick till svar: “Jo
det är ju den där utlänningen som har ett så konstigt namn och
ger bort så mycket pengar.“
Marianna förblev härskarinna i Byrons hjärta under hela
karnevalen 1817. Poeten njöt med hela sin varelse av den
venetianska friheten, tog kanske till och med alltför flitig del i nöjena,
ty efter sista balen i Fenice kände han sig alldeles uttröttad och
var nästan glad, att stora fastan nalkades.
Vilan kom emellertid för sent; karnėvalsfestandet slöt med
att poeten insjuknade i svår feber. Trots Mariannas ivriga
uppmaningar vägrade han att tillkalla läkare och ansåg, att
havresoppa skulle kurera honom. Han hade för övrigt rätt, ty inom
kort var han återställd.
Hans tillgivenhet för Marianna endast växte; “antilopen“ var
poetens ständiga sällskap, då han skrev, satt hon tyst vid hans
sida och såg på honom eller läste Boccaccio. Byron började
umgås med planer på att lämna Venedig, men Marianna ville
följa honom, vilket försvårade saken, isynnerhet som hon hade
en liten son och hade svårt att skiljas från honom. “Dettà
solbarn“, skrev Byron om henne, “tänker inte på annat än kärlek,
och jag måste därför tänka för två.“ “Den italienska moralen
är det underligaste jag någonsin tänkt mig. Inte blott i praktiken
utan även i teorien äro kvinnornas motalbegrepp löjligt förvridna.
De fördöma den äktenskapliga otroheten i och för sig, men
betrakta sin kärlek till älskaren som en fullgiltig ursäkt, ja de
anse denna känsla för en verklig dygd, i synnerhet om
kärleken är oegennyttig och förenad med trohet mot en enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
