Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LORD BYRON I ITALIEN 435
man. Men vad jag inte kan med är deras pretentioner på
beständighet. Man har visat mig gamla par på en åttio år, som
gälla för “amorosi“ sedan fyratio, femtio, ja sextio år tillbaka.
Slikt ser man ingen annanstädes.“
Då Byron skrev detta, ville Marianna nödvändigt veta vad
hans brev innehöll, och när han översatte för henne sina
reflexioner om den italienska kärleken, blev hon indignerad och
förklarade, att om han verkligt älskat henne, skulle han ej skrivit
sådana där saker “da forbirsi i scarpi“, “att putsa skor med“,
som ett venetianskt uttryck lyder.
Marianna var emellertid en resonabel kvinna och Byron en
viljekraftig man, och dessa de båda parternas respektive egenskaper
gjorde, att poeten kunde bege sig av till Rom på någon tid, fast
på villkoret att återvända till Venedig. I Rom väntade honom
Broughton, som redan 5 december 1816 hade lämnat Venedig.
På vägen stannade Byron i Ferrara och begav sig raka
vägen till S. Annas hospital för att bese cellen, där den sjuke Tasso
hade tillbragt sju år. Byron ristade sitt namn djupt i muren, och
kort därefter skrev han en liten dikt, “The lament of Tasso“,
stödd på den då ännu gängse traditionen, att Tasso suttit fängslad
där, emedan han vågat förfölja Leonora d’Este med sin kärlek.
I Florens uppehöll sig Byron endast en dag och hann på
denna tid komma till den mycket riktiga uppfattningen, att den
mediceiska Venus, om hon levde, snarare skulle väcka beundran
än kärlek, och om Mediceernas kapell yttrade han, att det var
en vacker samling marmor, som hade till uppgift att föreviga
minnet av femtio förmultnade och förgätna benrangel. “Det är
ofullbordat“, säger Byron, “och ofullbordat kommer det att förbli.“
Rom hänförde poeten; han förklarade, att den eviga staden
överglänste Grekland, Konstantinopel, allt vad han någonsin sett.
Det oaktat stannade han där ej länge, ty han längtade efter
Marianna. 28 maj 1817 återkom han till Venedig och hyrde
familjen Foscarinis villa “La Mira“, på Brentas vänstra strand,
för att där tillbringa sommaren.
En gammal Foscarini hade i väggen låtit inmura en
stentavla med inskrift, att man i detta hus kunde tillbringa sina
återstående dagar med att bläddra i gamla böcker, sova, göra
ingenting och glömma sitt glada förflutna. Byron rättade sig dock icke
efter rådet, ty han sov föga, arbetade mycket, och sitt glada
förförflutna ville han inte glömma, ty han tog Marianna till sig och
upphöjde henne till härskarinna i huset. Men venetianskan miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
