436 ROM brukade sin makt, hon plågade Byron med sin svartsjuka, oċh även betjäningen lät hon alltför mycket känna sin makt. Hon kom också på spänd fot med Fletcher, som varit med i Newstead Abbey, då Byron föddes; denne betraktade honom därför som ett slags levande amulett och skildes aldrig från honom. Mariannas lycka i Mira blev heller inte långvarig. Byron var allt utom beständig i sina tycken, och väninnan borde ha aktat sig för att missbruka hans tålamod. I augusti fick Byron besök av. Hobhouse, som återkommit från Rom och Neapel. De båda vännerna gjorde en ridtur utefter Brenta till Dolo. På vägen mötte de två bondkvinnor av ovanlig fägring och började språka med dem. Byron utövade en frikostig välgörenhet mot befolkningen i Mira och dess omnejd, ty skörden hade slagit fel detta år och folket nästan svalt. Den ena av kvinnorna sade nu till poeten på sin venetianska dialekt: “Elo ch’l xe cosi bon, che’l fa del ben a tutti n’l fa guente par unaltre?“ “Du som är så snäll och gör alla andra så mycket gott, varför gör du ingenting för oss?“ Härpå svarade Byron, att hon var alltför ung och vacker för att behöva hjälp. Den andra, yngre, blandade sig då i samtalet och förklarade, att om han såge det svarta bröd de åto, skulle han inte skämta så där. Då båda bondkvinnorna voro släkt med varandra; den ena, Margherita, var gift, den andra ännu ogift. De bägge engelsmännen blevo så tilltalade av dem, att de dagen därpå åter styrde kosan till Dolo, och efter ännu några utflykter slöt det med att Margherita gick in på att stämma möte med Byron. Detta undgick icke grannarnas uppmärksamhet; man rapporterade för Marianna, att poeten bedrog henne, och hon blev så ursinnig, att hon en vacker dag gick ut och mötte rivalen på vägen till Dolo och i uttryckliga ordalag framhöőöll sina rättigheter till engelsmannen. I detta fall kunde hon ej tillgripa samma medel som gentemot svägerskan, ty Margherita var starkare och skulle ej ostraffat ha låtit sig antastas. Därmed slöt det för den gången. Byron flyttade åter in till Venedig med Marianna, men förhållandet började svalna, och Margherita flyttade också in till staden, naturligtvis till ett annat hus, där Byron ostört kunde träffa henne. : Emellertid märkte signor Segati, att engelsmannen var på väg att överge hans hustru och drog in på de frikostiga penninggåvorna till honom själv, och han hämnades- på honom genom ’