Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 ROM
brukade sin makt, hon plågade Byron med sin svartsjuka, oċh
även betjäningen lät hon alltför mycket känna sin makt. Hon
kom också på spänd fot med Fletcher, som varit med i
Newstead Abbey, då Byron föddes; denne betraktade honom därför
som ett slags levande amulett och skildes aldrig från honom.
Mariannas lycka i Mira blev heller inte långvarig. Byron var
allt utom beständig i sina tycken, och väninnan borde ha aktat
sig för att missbruka hans tålamod.
I augusti fick Byron besök av. Hobhouse, som återkommit
från Rom och Neapel. De båda vännerna gjorde en ridtur
utefter Brenta till Dolo. På vägen mötte de två bondkvinnor av
ovanlig fägring och började språka med dem. Byron utövade
en frikostig välgörenhet mot befolkningen i Mira och dess
omnejd, ty skörden hade slagit fel detta år och folket nästan svalt.
Den ena av kvinnorna sade nu till poeten på sin venetianska
dialekt: “Elo ch’l xe cosi bon, che’l fa del ben a tutti n’l fa
guente par unaltre?“ “Du som är så snäll och gör alla andra så
mycket gott, varför gör du ingenting för oss?“ Härpå svarade
Byron, att hon var alltför ung och vacker för att behöva hjälp.
Den andra, yngre, blandade sig då i samtalet och förklarade, att
om han såge det svarta bröd de åto, skulle han inte skämta
så där.
Då båda bondkvinnorna voro släkt med varandra; den ena,
Margherita, var gift, den andra ännu ogift. De bägge
engelsmännen blevo så tilltalade av dem, att de dagen därpå åter styrde
kosan till Dolo, och efter ännu några utflykter slöt det med att
Margherita gick in på att stämma möte med Byron. Detta
undgick icke grannarnas uppmärksamhet; man rapporterade för
Marianna, att poeten bedrog henne, och hon blev så ursinnig,
att hon en vacker dag gick ut och mötte rivalen på vägen till
Dolo och i uttryckliga ordalag framhöőöll sina rättigheter till
engelsmannen. I detta fall kunde hon ej tillgripa samma medel som
gentemot svägerskan, ty Margherita var starkare och skulle ej
ostraffat ha låtit sig antastas. Därmed slöt det för den gången.
Byron flyttade åter in till Venedig med Marianna, men
förhållandet började svalna, och Margherita flyttade också in till
staden, naturligtvis till ett annat hus, där Byron ostört kunde
träffa henne. :
Emellertid märkte signor Segati, att engelsmannen var på
väg att överge hans hustru och drog in på de frikostiga
penninggåvorna till honom själv, och han hämnades- på honom genom
’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
