Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 ROM
en outplånlig bitterhet, sin svärmor hatade han. Åt en vän
anförtrodde han, att han ofta tänkt på att beröva sig livet, men
ej gjort det för att inte bereda lady Noël Milbanke en glädje.
Hobhouse stannade i la Mira ända till hösten och tog med
sig till London det nu färdiga manuskriptet till fjärde sången av
“Childe Harold“. Under tiden skapade Byron av sin
kärleksroman med Marianna ett rent italienskt, venetianskt poem, som
han kallade “Beppo“. Innehållet är ganska enkelt, den gamla
historien om den äkta mannen som har försvunnit; hustrun Laura
tror honom vara död, men efter någon tid visar sig antagandet
vara förhastat, mannen kommer tillbaka och finner en annan på
sin plats. Hjältinnan är Marianna, naturligtvis med en del
förändringar, den äkta mannen är Byrons gondoliär Tito, en präktig
man med herkulisk gestalt och stort, svart skägg, “en
hederspascha“ trots att han antagligen redan stuckit ned tre personer.
Han … följde poeten troget från Venedig ända till Missolonghi.
För dramats tredje person slutligen, “greven“, som en längre tid
ersatte den äkta mannen hos Laura, hade en i Venedig känd
vivör fått stå modell, en greve Rizzo-Pattarol, nära umgängesvän
till engelske konsuln Hoppner. Greven umgicks i hela den högre
venetianska societeten, och knappt på någon större middag
saknades han.
“Beppo“ är så gott som ett rent italienskt poem, ty utom
att innehållet är hämtat ur det venetianska livet, anknyter sig
dikten genom ottaveformen och det humoristiska
framställningssättet till Berni, näst Pulci Italiens mest betydande humorist.
Byron förklarade för övrigt själv på tal om sitt opus, att Berni
var den egentlige skaparen av denna diktgenre. I “Beppo“
hyllar. också poeten för första gången den italienska
moraluppfattningen. Dittills hade alltid i hans dikter ett strängt straff följt
på synden, här återigen utvecklas en venetiansk tolerans, och en
humoristisk upplösning av det hela anses förenlig med moralens
fordringar. Mellan mannen, som efter några år återkommer från
Turkiet, och greven uppstå ingalunda några konflikter, tvärtom
allt ordnar sig på enklaste sätt. Beppo medger, att Laura ju
inte kunde leva allena så länge, och greven hade väl inte varit
venetianare, om han ej dragit fördel av den äkta mannens
tolerans. Beppo återvänder visserligen till hustrun, men greven
förblir alltjämt vän i huset.
I slutet av 1817 förbättrades Byrons ekonomiska ställning
betydligt. Hans fädernegods Newstead Abbey blev ytterst för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
