Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LORD BYRON I ITALIEN 445
IV.
Men låtom oss återvända till palazzo Mocenigo, där
bagarhustrun Margherita Cogni förde spiran. Byron hade egentligen
inte själv tagit dit henne, det var hon som tilltvingat sig bostad
i palatset. En kväll i juni 1818 kom hon och bönföll poeten om
skydd, ty mannen slog henne, han förslösade deras pengar och
lät allt gå vind för våg. Byron såg ingen annan råd än att låta
henne stanna över natten; men dagen därpå gick hela
förmiddagen utan att Margherita tycktes tänka på att ge sig av. På
eftermiddagen kom mannen bagaren, röd av vrede, skrek, grät
och bönföll Margherita att återvända hem. Hon vägrade envist.
Bagaren sprang efter polis, och polisen vände sig till Byron, men
han svarade, att mannen och polisbetjänterna fingo göra vad de
ville, han kunde ju inte kasta kvinnan ner i kanalen. Till sist
vädjade Cogni till höga rättvisan och fick den på sin sida. Efter
några dagars nödtvungen vistelse under mannens tak tog
bagarhustrun emellertid ånyo sin tillflykt till palatset och slog sig ned
där poeten oåtspord. Nu tyckte Byron det gick för långt; han
började försöka i godo övertala henne att återvända till mannen,
men Margherita förstod alltid att försätta honom på gott humör
med någon venéėtiansk “pantalonade“, och alla hans förståndiga
föreställningar båtade till intet. Inte nog därmed lyckades Margherita
ställa sig så väl hos grevinnan Benzon, att denna tog hennes parti.
Byron fann för övrigt behag i Margherita med hennes vilda
lidelser, förargades blott över att hon i stället för att gå i huvudduk,
“fasciola“, började styra ut sig som en stadsdam i hatt med
plymer. Den första hatten kastade poeten på elden, men
Margherita började gråta av förtvivlan och bevekte poetens hjärta så,
att han köpte henne en ny, mera klädsam. Efter hatten ville
bagarhustrun ha en lång klänning sådan som de venetianska
damerna buro. Till sist fogade sig Byron också häri och kunde
ej neka, att den långa kjolen klädde hennes smärta gestalt.
Men Margheritas `pretentíoner växte och växte, och hennes
lynne blev allt besvärligare. Hon lade sig i allt, tog helt och
hållet väldet i huset, slog tjänstfolket, om det ej ville lyda
hennes befallningar, óch svartsjuk som en äkta italienska
smusslade hon undan brev till Byron, som föreföllo henne misstänkta.
En gång överraskade han henne med att försöka stava sig ige-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
