450 ROM hade den fagra blondinen redan nått sextiotalet, men hon försökte ännu beliaga och hade till och med allvarliga planer på att erövra den engelske poetens hjärta. Hela Venedig var för övrigt övertygat om att Byron för något ögonblick låtit sig fängslas av Marinas vissnade behag, vilket också är mycket mõöjligt, ty Byrons erotiska vetgirighet var omätlig, och en flyktig förbindelse med den blonda Marina öppnade för honom hittills outforskade fält. Att la Benzonas känslor voro hetare än venetianskornas i allmänhet kunde ej förvåna, ty hon var född på Korfu, där hennes far, Pietro Antonio Quirini, beklätt en hög post i venetianska. republiken. I sitt tjugonde år trädde hon i äktenskap med patriciern Pietro Benzon. Hennes son Vittore var, då Byron lärde känna honom, redan en ansedd poet. Vittore, blond liksom modern men sjuklig och tärd, var efter vad det påstods son till sin farbror Alvise Quirini, och de otillåtna kärleksförbindelserna tycktes vara ett sorgligt familjearv, ty. Vittore hade ett förhållande med sin gifta syster. Stendhal, som. vid denna tid vistades i Venedig, inspirerades av denna brottsliga förbindelse till novellen “Vie de Henri Brulard“. Det oaktat var den ryktbare fransmannen så intagen av signora Benzon och den. societet, som samlades hħos henne, att i hans tycke de franska salongerna voro tråkiga i jämförelse med Marinas “conversazioni“. Vittore tyckte ej om Byron, vilket måhända tyder på att han visste om sin mors alltför heta känslor för den engelske diktaren. I poemet “Nella“, skrivet 1820, beskyller han fullkomligt orättvist Byron för att i “Beppo“, “Harold“ och “Ode till Venedig“ ha sårat venetianarnas patriotiska känslor. Ingen annan italienare skulle väl ha kommit på tanken att rikta en sådan anklagelse. mot Byron. Vittores bitterhet mot honom måste ha haft andra grunder. | La bionda Marina var länge en av förgrundsfigurerna i Venedigs nöjesvärld; mannen bekymrade hon sig föga om, och han. var också en obetydlig person. Någon verklig skönhet var hon. ej; hon hade oregelbundna drag, men hennes ansiktsuttryck, hennes rörelser voro så fulla av liv och behag, att hon fängslade männen så som ingen annan kvinna. För övrigt var hon långt ifrån ful: hon hade vit hy, liten, böjd näsa, vackert formade ögonbryn och rikt, guldglänsande hår. Hennes sätt var okonstlat och glatt, konvenansen satte hon sig alldeles över, hon sade och gjorde vad som behagade henne och till och med klädde sig