Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LORD BYRON I ITALIEN 451
efter sin egen smak, obekymrad om modet. Om de svarta
gondolerna kunnat tala, skulle de haft mycket att förtälja om
Marinas galanta utflykter, och om ej maskerna under karnevalen
hade dolt de älskande paren, skulle Venedig fått vetskap om
mer än en intrig, i vilken la Benzona var hjältinnan. Hennes livs
stora roman var emellertid hennes förhållande med markis
Giuseppe Rangoni, till vilken hon skrev glödande brev. Hennes
man Pietro levde länge, men dock inte längre än att hon
åtminstone för en kort tid fick förena sig med sin älskade. I sina
brev till Rangoni hade hon alltid uttryckt den förvissningen, att
madonnan, som hon bad till varje timme, ej skulle förgäta henne,
och enligt hennes uppfattning hade madonnan bönhört henne.
Marina och markisen knöto hymens band, ehuru han var sextio
år, hon en tio år äldre. Intet under alltså att hon vid sextio
kastade sina blickar på Byron. Denne besökte hennes
“conversazioni“ dess hellre som republikens traditioner där höllos i ära.
Samtidigt umgicks Byron i en annan, mera konstnärlig krets,
hos Perucchinis. Girolamo Perucchini var president i Högsta
domstolen och hade sedan 1815 även en advokatbyrå. Han var
en rikt begåvad man och hade en son Giambattista, som också
var ådvokat men var ryktbarare för sin musikaliska talang än
för sitt handhavande av juridiska mål. Det unga paret Perucchini
hade ofta mottagningar, och själen i sällskapet var Giambattista
själv, som spelade piano mästerligt och komponerade venetianska
sånger. Hans barkaroller: “La note xe bela“, “Sentite qua
Catina“, “Erbe per te migliori“ och “Nice dorme“ blevo kända i
hela Europa. Tsar Alexander blev så hänförd av venetianarens
melodier, att han lät presentera honom för sig och visade honom
stor välvilja. Under kongressen i Verona väntade Perucchini
med klappande hjärta på tsaren vid trappan upp till salèn, där
de diplomatiska förhandlingarna ägde rum. Alexander håde
nämligen lovat honom, att den ryska diplomatien skulle försöka
genomdriva Lombardiets och Venedigs oavhängighet. Efter
rådplägningens slut kom tsaren ut, fattade Perucchinis hand och lär
ha sagt: “Min vän, våra förhoppningar ha gått om intet,
meddela dina bekanta den sorgliga underrättelsen och låt oss
begråta ditt fäderneslands öde.“
I Perucchinis salong samlades alla musikintresserade
utlänningar. Av musikaliska storheter umgingos där Rossini, Gabussi,
Meyerbeer, Bellini, Wolf, Leidesdorf; Poniatowski var intim vän
med Perucchini.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
