Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452, ROM
Det var emellertid inte i Perucchinis salong Byron skulle
möta sitt öde, utan hos Marina Benzon, på en “conversazione “
i april 1819. Bland gästerna där var greve Alessandro Guiccioli
med sin unga hustru, som för blott ett år sedan lämnat det
kloster, där hon uppfostrats, och blivit förmäld med den
sextiofemårige greven. Guiccioli yar en av de rikaste godsägarna i
trakten av Ravenna, och som han tillhörde det liberala lägret, hade
han invalts i Cisalpinska republikens lagstiftande församling, där
han för övrigt ej spelat någon mera framträdande roll. Efter sin
första hustrus, Placida Ginnanis död, gifte han sig med en
kammarjungfru, som också dog, 1817. Ej fullt ett år därefter förde
han till altaret den sjuttonåriga grevinnan Teresa Gamba, ty rik
som friaren var, betydde det i föräldrarnas ögon mindre, att han
var känd för sin sedeslöshet. Denna afton hos la Benzona såg
Teresa Byron för första gången; som det emellertid var sent och
grevinnan kände sig trött, ovan vid nattvak som hon var, hade
hon ingen lust att göra den ryktbare engelsmannens bekantskap.
Byron tyckte heller inte om att stifta nya kvinnliga bekantskaper,
han påstod nämligen, att han tröttnat på kärlekshistorierna och
inte vidare ville utsätta sig för de obehag de vanligen hade i
följe. Emellertid fogade det sig så, att grevinnan Guiccioli och
poeten kommo att få sin plats bredvid varandra, och då han ej
ville vara oartig, nödgades han presentera sig för henne. Byrons
välljudande stämma, hans nobla, ridderliga gestalt kommo
grevinnan att förgäta tröttheten, hon talade länge med främlingen
och återvände hem helt uppfylld av honom. Byron å sin
sida hade också blivit betagen, han glömde sin ed, att han för
alltid skulle vända det farliga kvinnosläktet ryggen, och från den
dagen tillbragte han varje afton i grevinnan Guicciolis sällskap.
Kontrasten med den vilda Margherita gjorde honom dess
känsligare för det intagande behaget hos denna unga späda kvinna
med livliga ögon och långa, guldbruna lockar, snarare en nordisk
än en sydländsk skönhet; att hon var olycklig i sitt äktenskap
blott ökade hennes charm i hans ögon.
1 Den berömde tyske historikern Reumont skrev 1847 (Neue römische Briefe
von einem Florentiner, 2-ter Teil, Leipzig, F. A. Brockhaus 1844), att han ej hade
sett grevinnan Guiccioli sedan våren 1834, men att hon föga hade förändrats på dessa
ātta ār, endast blivit något fetare. Det porträtt av henne, som Brockedon tecknade
1833, förklarar Reumont vara det bästa han sett, ehuru något maniererat. Det är
intaget i “Landscape lllustrations“ till Byrons verk. Enligt Reumont hade grevinnan
Guiccioli vid denna tid en påfallande likhet med några avy Tizians kvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
