LORD BYRON I ITALIEN 453 Byron tyckte inte om att kvinnor åto mycket; fick han se någon markisinna med god aptit förtära en fårkotlett, var hon ohjälpligt förlorad i hans ögon. Han ansåg svält som ett medel att förandliga sig, hade själv praktiserat det och ville se teorien bekräftad hos sina ideal. Och grevinnan Guiccioli tycktes verkligen leva blott på luft. Signora Albrizzi anmärkte, att Byron, som alltid stod under någon kvinnas välde, gärna urskuldade sig genom att i den vackra despoten se ett slags högre väsen. Och som ett sådant föreföll honom från första ögonblicket grevinnan Guiccioli. Några dagar voro tillräckliga för att även Teresa skulle så förälska sig i poeten, att hon efter avresan från Venedig till Ravenna, där det grevliga paret bodde, tre gångẹr svimmade av förtvivlan över skilsmässan. Under resan skrev hon brev på brev till Byron, och vid framkomsten till Ravenna var hon mera död än levande. Först då lorden skrev och lovade att i maj komma till Ravenna, levde hon upp igen. Byron dröjde dock att infria sitt löfte, rädd att skada den unga kvinnans rykte genom sitt besök och rädd även att bli illa sedd av hennes släkt. Då emellertid Teresa lät honom veta, att hela familjen redan var förberedd på hans ankomst och att hans besök ej skulle väcka några som helst obehagliga misstankar, avreste han från Venedig den första juni. Mengaldo infann sig i palazzo Mocenigo för att taga farväl av honom och gav honom étt rekommendationsbrev till sin vän Ercole Trotti-Mosti i Ferrara. Byron framtog ur sin packning hederslegionens kors och fäste det på vännens bröst med förklaringen, att en värdigare plats kunde detta hederstecken ej fà. Korset hade sin egen historia. En engelsk soldat hade hittat det på Waterloos slagfält och givit det åt Byron. Poeten gömde länge på detta minne, han bar det i handen, då han besökte platserna för Wellingtons triumfer, och i Genève skrev han det berömda odet “On the star of the Legion of Honour“. Då Ludvig XVIII fick höra talas om denna historia, frågade han lord Steward, engelske ambassadören i Paris, om han kände lord Byron. Denne svarade, att han var släkt med sir Ralph Milbanke, lady Byrons far, och konungen bad honom då skriva till poeten, att han tilldelade honom hederslegion en “Må han bära den på bröstet i stället för som hittills i fickan“, sade konungen. Så vitt man vet bar Byron orden två gånger, en gång på en bal, som han gav för grevinnan Guicċioli i palazzo Mocenigo, andra gången, då han mottog ett sändebud från grekiska folket, som begärde bidrag till den grekiska frihetsrörelsen.