LORD BYRON I ITALIEN 455 för två tjocka band hade skrivit ett, så tunt som möjligt, skulle hon säkrare kunnat räkna på eftervärldens tack. I Genève, där hon på äldre dagar bodde, gjorde en polack, greve Henrik W., hennes bekantskap, och även han fick intrycket, att hon var en medelmåttigt begåvad kvinna. Greve W., en spirituell ung man, korresponderade med henne någon tid, men inte heller dessa grevinnan Guicciolis brev lära ha utmärkt sig för någon vidare esprit. ` Så snart grevinnan orkade gå ut i Ravenna efter sin öyerståndna sjukdom, begåvo sig hon och Byron till Dantes grav hos franciskanerna. Hon svartklädd, poeten, alltid litet posör, i engelsk militäruniform. Byron nedlade i den store diktarens minneskapell ett. band av sina dikter, antagligen “Childe Harold“, som han skattade högst av vad han skrivit, och stod där länge tankfull, med armarna korslagda över bröstet. Grevinnan bad utanför kapellet. Följande natt skrev Byron sin “Prophecy of Dante“ och tillägnade den sin nya musa, som förmått honom att liksom i Ferrara hos Tasso så här i Ravenna söka inspiration i Danteminnet. “Dantes profetia“ var ämnad att utgöra inledningen till ett stort poem, som Byron tänkte skriva på italienska och vari han skulle ge uttryck åt all sin kärlek till sitt nya fädernesland. Hans förtidiga död gjorde, att planen ej blev realiserad- I mitten av september avreste Byron med sin Beatrice till Venedig; greve Guiccioli ledsagade paret till Bologna, där han säkert knöt någon öm förbindelse även han. Greven hyste livligt intresse för teater och aktriser, hade till och med bidragit att göra Alfieris tragedier kända, i det han på egen bekostnad låtit uppföra poeten-patriotens verk och ej sparat på kostnaderna. Byron inredde villa Mira till bostad åt grevinnan och tillbragte där nära två månader tillsammans med henne i fullständig enslighet. Det blev emellertid för mycket idyll för poeten-Teresa tröttade honom genom sin sentimentalitet, och då greven i början av september kom för att hämta sin fru eller rättare ett lån, som han ej fick, skulle Byron gärna ha gått in på att skiljas från den förälskade grevinnan. Men detta lät sig ej göra så lätt; Teresa kunde han ej behandla som bagarhustrun Cogni, henne kunde han ej sätta upp i en vagn och sedan ej vidare fråga efter henne. Lyckligtvis blev emellertid greve Guiccioli förargad, då han ej fick det begärda lånet, och fordrade, att Teresa skulle återvända till Ravenna; kanske också att han ville göra slut på