Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 ROM
det vanärande ryktet, att han sålt sin hustru till engelsmannen.
Men Teresa ville ej höra talas om att lämna La Mira, det blev
Byron själv som fick övertala henne till det. Efter hennes
avresa började poeten finna, att han fått nog av dessa italienska
äventyr, och han beslöt att återvända till England. Han skrev ett
ömt avskedsbrev till Teresa, lät packa, hade till och med redan
ifört sig resdräkt; men i sista ögonblicket ångrade han sig, han
älskade det fria, italienska livet, han avskydde sitt fädernesland,
kanske hade han inte heller samvete att så där grymt överge en
ung kvinna, som förspillt hela sin framtid för hans skull. Han
började i stället smida allehanda fantastiska planer, tänkte på att
med Teresa bege sig till Frankrike eller Amerika och där under
ett antaget namn framleva sitt liv i stillhet.
Efter hemkomsten till Ravenna insjuknade emellertid Teresa
allvarsamt, och Byron fick från hennes far, som hitintills varit
mot hans förbindelse med dottern, ett bönfallande brev, att han
skulle komma till Ravenna, ty grevinnan kunde ej leva utan honom.
Den gamle Gamba försäkrade poeten, att även Teresas man
önskade, att han skulle komma.
I stället för till Amerika reste Byron alltså till Ravenna och
nu för att stanna där. Greve Guiccioli hyrde ut en våning i
sitt palats åt honom, och Byron blev av familjen och mannen
erkänd som Teresas älskare. Denna var snart fullständigt
återställd, och i ett brev till Moore påstod Byron skämtsamt, att hela
hennes sjukdom kom sig av att hon läst “Corinne“.
I slutet av december 1819 åtföljde Byron Teresa på en bal
hos markis Cavalli; gästerna voro omkring trehundra, och poeten
påstår, att han aldrig i sitt liv sett så mycket vackra kvinnor och
diamanter i ett jämförelsevis så pass litet sällskap. Atthan
uppträdde som Teresas kavaljer betraktades, försäkrar han, som
något ` helt naturligt, och greve Gamba och hans svärson
bemötte honom som en nära släkting.
Just medan poeten var som mest upptagen av sina plikter
som cicisbeo, bad honom Murray, att han skulle skriva en bok
om italienska seder och italienskt liv. 1 sitt svar till förläggaren
förklarar Byron, att han visserligen ansåg sig fullt “kvalificerad“
för uppgiften, ty han umgicks i de italienska familjerna än som
“amico di casa“, än som “amico di cuore“ till husets fru, men
en bok om ämnet ville han ändå icke skriva, ty engelsmännen
skulle ej förstå hans skildringar. Den italienska moralen är -ej
densamma som de nordiska folkens moral, italienarnas liv är ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
