460 ROM Alfieris tragedier, som hänförde honom. Han omarbetade också “Sardanapal“, därtill föranledd av Teresa. De disputerade en gång, han påstod, att kärleken ej nödvändigt behövde vara huvudämnet i en tragedi, hon påstod motsatsen och lyckades övertyga honom så pass, att han i “Sardanapal“ lät kärleken spela en större roll än han ursprungligen hade ämnat. För övrigt fann han förströelser även i Ravenna. De misstaga sig som påstå, att grevinnan Guictćioli blev poetens goda ängel och alldeles gjorde slut på hans förbindelser med simpla kvinnor, slet honom ur bagarhustrurs och andra “vackra vilddjurs“ lystna famntag. Även i Ravenna bedrog poeten sin hängivna Teresa. Han längtade efter Margheritor, och ett tillfälle att ersätta venetianskan erbjöd sig snart. Byron brukade rida ut till villa Castinelli i Casanello för átt skjuta till måls. Där fick han se en ung flicka, Marta, trädgårdsarbeterska till yrket, som livligt tilltalade honom. WVan att erövra kvinnohjärtan hade han snart knutit en förbindelse med henne, och då han lämnade Ravenna, ville han taga henne med sig till Pisa. Flickan ryggade emellertid tillbaka för de osäkra framtidsutsikterna och stannade kvar i sin trädgård. En italiensk litteratör, Felix Tribolati, ägde ett porträtt av Marta, en blyertsteckning. Flickan beskrives som “fresca e frasca“, “söt och pigg“, hade håret benat mitt i pannan och långa lockar, om halsen bar hon en kedja med ett kors på som andra bondflickor i trakten, och hon gjorde intryck av en skälmsk kokett. VI. Byron var ingen politiker, han avskydde dåtidens diplomater, som han kallade krämare, de där sålde nationerna bit för bit; däremot älskade han frihet och rättvisa och stod alltid på de förtrycktas sida. I sitt första tal i engelska överhuset uppträdde han som målsman för arbetarna, som genom maskinernas införande råkat i den förfärligaste nöd, och innan han ännu kände Italien, úpprördes han så över det politiska förtrycket i Lombardiet och Venedig, att han i London |816 gick in i de italienska karbonarernas klubb. I Genève skrev han en politisk dikt “from the French“, som blivit kallad ett upprorsmanifest mot kejsare och konungar. Också blev han, då han kom till Italien, föremål för först den österrikiska och sedan den påvliga polisens noggranna