Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 ROM
Alfieris tragedier, som hänförde honom. Han omarbetade också
“Sardanapal“, därtill föranledd av Teresa. De disputerade en gång,
han påstod, att kärleken ej nödvändigt behövde vara huvudämnet
i en tragedi, hon påstod motsatsen och lyckades övertyga honom
så pass, att han i “Sardanapal“ lät kärleken spela en större roll
än han ursprungligen hade ämnat.
För övrigt fann han förströelser även i Ravenna. De
misstaga sig som påstå, att grevinnan Guictćioli blev poetens goda
ängel och alldeles gjorde slut på hans förbindelser med simpla
kvinnor, slet honom ur bagarhustrurs och andra “vackra
vilddjurs“ lystna famntag. Även i Ravenna bedrog poeten sin
hängivna Teresa. Han längtade efter Margheritor, och ett tillfälle
att ersätta venetianskan erbjöd sig snart. Byron brukade rida ut
till villa Castinelli i Casanello för átt skjuta till måls. Där fick
han se en ung flicka, Marta, trädgårdsarbeterska till yrket, som
livligt tilltalade honom. WVan att erövra kvinnohjärtan hade han
snart knutit en förbindelse med henne, och då han lämnade
Ravenna, ville han taga henne med sig till Pisa. Flickan ryggade
emellertid tillbaka för de osäkra framtidsutsikterna och stannade
kvar i sin trädgård. En italiensk litteratör, Felix Tribolati, ägde
ett porträtt av Marta, en blyertsteckning. Flickan beskrives som
“fresca e frasca“, “söt och pigg“, hade håret benat mitt i pannan
och långa lockar, om halsen bar hon en kedja med ett kors på
som andra bondflickor i trakten, och hon gjorde intryck av en
skälmsk kokett.
VI.
Byron var ingen politiker, han avskydde dåtidens diplomater,
som han kallade krämare, de där sålde nationerna bit för bit;
däremot älskade han frihet och rättvisa och stod alltid på de
förtrycktas sida. I sitt första tal i engelska överhuset uppträdde
han som målsman för arbetarna, som genom maskinernas
införande råkat i den förfärligaste nöd, och innan han ännu kände
Italien, úpprördes han så över det politiska förtrycket i
Lombardiet och Venedig, att han i London |816 gick in i de italienska
karbonarernas klubb. I Genève skrev han en politisk dikt “from
the French“, som blivit kallad ett upprorsmanifest mot kejsare och
konungar. Också blev han, då han kom till Italien, föremål för
först den österrikiska och sedan den påvliga polisens noggranna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
