Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 ROM
trodde på sin sak. Regeringen började arrestera huvudmännen
för den undertryckta rörelsen; båda grevarna Gamba, far och son,
blevo (21 juli 1821) av påvliga regeringen dömda till
landsförvisning. Först ville de emigrera till Schweiz, och härför.röstade
Teresa, men Byron fruktade, att alla engelsmännen där skulle
förgifta hans liv. För övrigt ville han ej lämna Italien, som han
hade lärt sig älska högre än sitt eget fädernesland. Grevarna
Gamba, Teresa och med dem Byron beslöto därför att överflytta
till Toskana, där Ferdinand Ill och hans minister Fossombroni
förde ett milt och tolerant regemente.
I slutet av oktober 1821 lämnade Byron palatset i Ravenna.
Han hade feber, men det lät han ej bekomma sig, påstod till
och med, att de där feberanfallen, som ofta kommo på honom,
voro snarare nyttiga än skadliga; det föreföll honom efter attackerna
“som vore han lösgjord från kroppen“.
Den fattiga befolkningen i Ravenna, vars välgörare han varit,
ingick med en supplik till kardinal-legaten, att denne skulle förmå
honom att kvarstanna i staden, där han var så allmänt älskad.
Kardinalen var av annan mening, han önskade så fort som
möjligt bli kvitt den besvärlige engelsmannen. Poetens uttåg från
Ravenna erbjöd en rätt kuriös anblick: några tiotal personer, tio
hästar, åtta hundar, fem kattor, två apor, några stora burar med
fåglar, och i spetsen för detta brokiga tåg den engelske
kammartjänaren och den oskiljaktige Tito, den venetianske
gondoliären. |
Byron slog sig tills vidare ned i Pisa, dit han efter en kort
vistelse i Florens anlände den | november och där han hyrde
palazzo Lanfranchi, en stor, vid Arno belägen byggnad med
källare, i vilka en hel militärgarnison skulle kunnat rymmas.
Byron skrev humoristiskt till Murray, att detta feodalpalats var
fullt av andar och att Fletcher bett honom få flytta ur sitt rum,
ty där “spökade“. Knappt hade emellertid kammartjänaren tagit
sitt nya rum i besittning, förrän han återvände till det gamla,
ty i det nya rummet huserade spökena än värre. Man sade
Byron, att huset hade tillhört de Lanfranchi, som Ugolino
utpekat som sina förföljare; kanske alltså att det var dessa
missdådares andar som gingo igen. De tragiska minnen, som
förmenades vara anknutna till palatset, eggade så poetens fantasi,
att han några gånger lät flytta ned sin bädd i den ugolinska
källaren och tillbragte natten där. Emellertid försäkra Florens
arkeologer, att palazzo Lanfranchi, numera Toscanelli, varken är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
