Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LORD BYRON I ITALIEN 465
feodalt eller existerade på Ugolinos tid. Det uppfördes i XVI
seklet, liksom övriga privatpalats i Pisa. Valven, där Byron
frammanade Danteminnen för sig, voro helt enkelt förrådskāällare,
som aldrig hade hyst fångar utan på sin höjd vinfat och
olivkaggar. Fletcher hade alltså oroat sig onödigtvis.
Grevinnan Guiccioli vistades redan sedan två månader
tillbaka i Pisa med sin far och bror och bodde i närheten av Byron
vid Lungarno, i Parros hus. Även Shelleys jämte miss
Clairmont hade anlänt dit den 25 oktober; Teresa gjorde bekantskap
med Mary Godwin, som vacker, god och okonstlad väckte
hennes livliga sympati.
Byron förde i Pisa ett mycket regelbundet levnadssätt. Han
steg upp klockan nio på morgonen, åt frukost mellan elva och
tolv och red sedan i sällskap med sina vänner utåt vägen till
Bagni di San Giuliano eller ut genom Porta alle Piagge. Ute
på fria fältet övade han sig i att skjuta med pistol, och till mål
hade han ett litet mynt (un paolo), som han fäste på ett träd
eller till och med lät kasta upp i luften och försökte träffa.
Ibland föll det honom in att bravera inför de nyfikna åskådare
som alltid samlades kring honom, och han lät sin häst taga sats
uppför den vall, som skyddade staden för Arnos
översvämningar, och återvände på den hem; där red han uppför den breda
trappan till första våningen, visade sig på balkongen, klappade
sin häst ett par gånger till belöning och försvann så under
åskådarnas bravorop.
På aftonen gick Byron till grevinnan Guiccioli och stannade
där till elva, vid midnatt satte han sig till sitt skrivbord för att
som han uttryckte sig “slå mynt i sin poetiska verkstad“. Han
skrev till klockan tre på natten, och först så dags gick han till
sängs. En gång i veckan gav han en middag, föremål för
livligt ogillande av den mäåttlige Shelley, som varken åt kött eller
drack vin. Shelley klagade i ett brev till en vän, att Byrons
middagar voro ett fruktansvärt prov för hans nerver, ty till
klockan tre på morgonen nödgades han sitta och åse hur gästerna
förvandlades till Bordeauxtunnor.
Överhuvud svalnade Shelleys vänskap för Byron betydligt
vid denna tid, förnämligast på grund av lordens hårdhet mot
Jane, som han ej på vi’lkor ville träffa.
Den engelska societeten i Pisa var ganska talrik.
Förtroligare än med Byron umgicks Shelley med Williams, som
översatte Spinoza och var en med honom mera befryndad ande.
Rokokomänniskorna. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
