LORD BYRON I ITALIEN 471 Om Byron hade lärt känna lady Blessington litet tidigare, skulle han kanske aldrig ha begivit sig till Grekland. Han bekände för henne, att trots Teresas många förtjänster kände han sig ej lycklig med henne, och förebrådde sig att ha ödelagt hennes liv. Han påstod, att det var i ett ögonblick av poetisk hänförelse han fattat beslutet att sälla sig till de grekiska frihetskämparna och skrivit det ödesdigra brevet till grekiska kommittén i London, där han förklarade sig villig att bege sig till krigsskådeplatsen. Det råder dock intet tvivel om att förbindelsen med Teresa tryckte honom och att han genom resan till Grekland ville göra sig fri från henne åtminstone för någon tid. Han betvivlade, att hans närvaro i Grekland skulle bidraga till den förtryckta nationens befrielse, och var blott rädd att bli utsatt för åtlöje, om han nu drog sig tillbaka; hans ära tillät honom inte att kvarstanna i Genua, Om han vid sin sida haft en kvinna med större makt över honom än grevinnan Guiccioli, skulle den olycksdigra färden kanske aldrig blivit av; men Teresa, alltför svag, alltför passiv, förmådde ej stäcka den brittiska örnens flykt.: En av de sista dagarna av sin vistelse i Genua var Byron med lady Blessington på en middag och gjorde alls icke intryck av att ana, att det var sin sista färd han stod i begrepp att anträda. Han var ovanligt munter, åt av nästan alla rätterna, drack tre bägare champagne och förklarade, att han ansåg dagen för en festdag och ämnade dricka och ha roligt. Men dessa stunder av glättighet voro numera sällsynta hos honom; han hade dystra aningar, och de tilltogo i styrka, då han våren 1823 gick ombord på skeppet, som skulle föra honom till Missolonghi i sällskap med greve Pietro Gamba och John Trelawny. Icke på āärans fält, utan på en dyster sjukbädd dog Byron i Grekland, 18 april 1824. Han behövde för övrigt ingen krigisk ära, hans rykte som genialisk diktare räckte för att man på marmorvården i lantkyrkan i Hucknall skulle kunna rista det enda ordet “Byron“. 1 Grevinnan Guiccioli bodde efter Byrons död i Genève och gifte omkring 1848 om sig med markis de Boissy, en fransman av ungefär samma ålder som greve Guiccioli. Hon bosatte sig med markisen i Paris, där hon umgicks i stora världen. Det berättas, att markisen föreställde henne för Ludvig Filip i följande ordalag: “Marquise de Boissy, ma femme, ci-devant maîtresse de lord Byron“ Historien är naturligtvis gjord. Hon avled vid hög ålder i Florens.