472 ROM VII. Om det är snillets uppgift att ingjuta sina åskådningar och idéer i mänskligheten, så kan man säga, att Byron fyllde den uppgiften som få, ty han tryckte sin andes stämpel på hela den europeiska litteraturen. Om -hans inflytande var av godo eller av ondo förmådde då ingen avgöra, men alla stodo under påverkan av hans tjuskraft. Denna känsla av osäkerhet i uppfattningen av honom får ett talande uttryck i en vers av Lamartine: Toi, dont le monde encore ignore le vrai nom, Esprit mysterieux, mortel, ange ou demon, Qui que tu sois, Byron, bon ou fatal génie, J’aime de tes concerts la sauvage harmonie, Comme j’aime le bruit de la fondre et des vents, Se mêlant dans l’orage, à la voix des torrents. Men även vi, som på avstånd betrakta Byrons bana, kunna ännu ej göra oss fullt reda för vad egentligen det var hos honom, som under hela decennier fängslade alla poetiska sinnen och för övrigt fängslar dem än i dag. Icke ens en sådan andlig jätte som Goethe har väl utanför sin nations gränser utövat ett inflytande motsvarande Byrons, som levde kort, lyste som en meteor och slocknade i Greklands hav. Enda förklaringen på gåtan är den äkta och mäktiga lidelse, som sjöd i hans hjärta, och den omständigheten att han hämtade sina person- och naturskildringar ur egna erfarenheter. “Jag skulle ej kunna skriva något, vartill jag ej hade underlag i någon personlig erfarenhet“ förklarade han själv. Han avskydde alla abstrakta lyriska utgjutelser, föraktade Petrarcas sonetter, och i Dantes “Gudomliga komedi“ tilltalade honom endast partier sådana som episoden om Francesca di Rimini. Den store florentinarens filosofi förstod han ej och försökte ej heller förstå den, ty för honom ägde blott det värde, som lät sig plastiskt åskådliggöras. Mâålarkonstens och även skulpturens och arkitekturens skapelser- betraktade han mestadels med djup likgiltighet. Att han på sin resa till Rom ej lade märke till XIV och XV seklens fresker är ju ej underligt, ty dåtidens människor förstodo ej primitivisternas konst; då Goethe var i Assisi, gick han ju att bese det föga intressanta antika templet, men Giottos målningar i San Francesco observerade han ej ens. Men Byron