474 ROM avskydde förtryckare vare sig de hette konungar eller presidenter; den monarkiska despotismen och den radikala demagogien voro honom lika motbjudande. Resignerat förklarade han också, att om nationerna nödvändigt måste ha tyranner, så var det bättre, att tyrannen var en “gentleman“, av ädel börd och född till kallet. I det avseendet hade han ganska rätt, såsom bevisas av den långa raden statskloka doger i Venedig-