476 Sid. ” 144. 146. 151. 173. 274. 284. 288. 293. 335. 336. 337. 340. ROM republiken. Vill ni veta varför? Därför att en lärd vill spela kung: Andrea Tron, venetianarnas konung. En kvinna, som skön och intagande förvärvar även det andra könets ära och bland de odödliga muserna utbreder sina vingar till djärv flykt. Alla omdömesgilla som skådat er ha sagt mig, att ni är skön och att ni har gjort män och helgon, tyskar, jesuiter och luteraner förälskade i er. La Trona āär inte blyg: hon säljer sin loge dyrare än sin person. Din pensels underbara skapelser beundras av hela Italien, jag förnekar det ej, och jag vet, att ditt namn har nått från den engelska Themsens stränder ända till det isiga Norge. Men vad dristar du försöka, Rosalba? Du vill återge den upphöjda Lucrezias ädla drag? Ett hårt bud förkunnar jag dig: oss höves ej att sträcka oss mot paradisets skönhet. Detta anlete säger intet, och kall är dess färg, men det beständigt leende ögat anger, att hjärtat är uppriktigt. Här vilar Lambertini från Bologna, som levde och skrev längre än önskligt hade varit. Denne är Lambertini, Roms prydnad och allas vår fader, som uppbygger världen med sina skrifter, pryder den med sina dygder. Furste utan gunstlingar, påve utan nepotism, lärd utan högmod. Denna stolta amasoñf med det pilskjutande hjärtat. Tarquinius var den sjätte, den sjätte var Nero, den sjätte är ock denne; alltid ha de sjätte varit Roms olycka. Om ock Rom, som de påstå, råkat i olycka under de sjätte, så har dock Rom återupprättats och förkov- „rats under den sjätte Pius. Atergiv örnen åt kejsarriket, åt fransmännens konung liljan, återgiv stjärnorna åt himlen; det återstående, Braschi, är ditt. Betrakta Rom, Pius (den fromme), som ej alls är from; betrakta gycklaren med det yppiga håret och den koketterande foten. Allmän? Du ljuger, det var icke allmän önskan, utan ditt uppblåsta sinnes önskan.