— angivandet av en rungrupp och en plats inom denna — är en dylik tolkning givetvis att föredraga. Enligt mitt förmenande är detta ingalunda omöjligt. Någon relation mellan kvistrunan i fråga och runföljden uppställd i futharkanordning är visserligen icke tänkbar: ^-runan är, hur man än begynner räkningen, varken andra eller fjärde tecknet i någon ätt. Vi ha emellertid att beakta, att detta lönntecken här står i en runrad, som består av tecken tillhörande det gamla forngermanska alfabetet. Rimligtvis bör kvistrunan sättas i relation till detta. Nära till hands ligger i så fall att, då det gäller en hemlig skrift, vi även kunna ha att räkna med en viss urgammal hemlig anordning. Enligt min teoril äro de 24 gammalgermanska runtecknen såsom helhet betraktade en efterbildning av det i magiskt syfte brukade grekiska alfabetet. Detta har i korrespondens med den astrala mystiken avdelats med hänsyn till tolvtalet, som i sin tur tudelats av sextalet. Tolv voro zodiakens stjärnbilder, vilka förbundos med tolv par av bokstäver 2. Dessa tolv stjärnbilder delades i sin tur genom de fyra årstiderna i fyra. grupper på tre: på varje grupp kom sålunda sex bokstäver3. Det antika alfabetet sattes även i förbindelse med människokroppen och med dygnets 12+12 timmar4. Av allt att döma går även den germanska lönnskriften i sin första uppränning tillbaka på ett senantikt mönster. Detta har magiskt varit anordnat i enlighet med den astralmystiska principen5: aβχöεζ ha dävid bildat en grupp, ηdtnλμ en annan etc. (En dylik fyrdelning — givetvis efter grekiskt mönster — är konstaterad aven i fråga om det latinska alfabetet, lagt som grund för kryptografisk skrift, jfr härom nedan.) Tillämpa vi denna indelningsprincip på den från grekisk bokstavsmystik övertagna 1 Jfr RT, s. 53 ff., UR, s. 6 ff, och Agrell, Arkiv för nordisk filologi, XLIII, ny följd XXXIX, 1927, s. 97 ff. 2 Jfr Boll, Sphaera, 1903, s. 469 ff., och Agrell, Vetenskapssocieteten i Lund: Årsbok 1929, s. 14, n. 3 (rörande eventuell antydning om astral bokstavsmagi i dikten Grimnismal). 3 Vid anordning enligt principen Λräduren A etc, Fiskarna M och Väduren N etc, Fiskarna Ω uppstod en följd av 6 + 6 med hänsyn till det ljusa och det mörka årets stjärnbilder (jfr uppställningen hos Boll, Sphaera, 1903, s. 469). 4 Jfr Dornseiff, Das Alphabet in Mystik und Magie, 1922, s. 88. 5 Indelning i 4X6 tecken belagd; jfr W.Schultz, Memnon,lIl, 1909, s.177.