återgivits med kombinationer av låga och höga staplar (i och I), där den mindre stapeln, som beteckat alfabetgruppens nummer, högst brukats fyra gånger, den större åter högst sex gånger, t. ex. f = iIIIIII, s = iiiiIIIII. Detta system bör av allt att döma vara lånat från det grekiska alfabetet, där det i var och en av de fyra grupperna stått jämnt sex tecken 1 (de latinska bokstäverna kunna däremot ej fylla alla platserna: den 24:e blir tom). Det är samma idé, som ligger till grund för kvistrunorna, fast en omkastning av sättet att markera gruppens läge har ägt rum. Med största sannolikhet kunna vi emellertid taga för givet, att man till en början räknat alfabetets grupper uppifrån nedåt. Den rätta nyckeln erbjöd sig dock i detta fall väl lätt, och för att åstadkomma större dechiffreringssvårighet har man efter någon tid kastat om ordningsföljden hos grupperna. 3. Lönnskriftens tvenne första rader, vilka omsatta i den yngre runradens tecken lyda: sakumttkmtnipathttaRikitlt(i)kauaRikultintkuqnaRhusli, översättas av v. Friesen, R, s. 88 (i anslutning till utredning s. 52 ff.): »Jag säger den unge mannen, vem av Ingevalds- (eller: Ingvilds-) ättlingarne som blev hämnad tack vare en hustrus offer (till makterna)». På tvenne ställen2 kan emellertid här enligt mitt förmenande ett hågot avvikande innehåll inläggas i tolkningen, särskilt med hänsyn till lönnskriftens innebörd i dess helhet (varom min undersökning längre fram skall lämna bestämdare upplysning). Uttrycket huaR-ikult(i)ka torde av det följande att döma syfta på en bland gudarna, icke som man hittills trott på en man i hjältesagan. I dikten »Haustlong» av frööölfr or Hvini användes såsom benämning på asagudarna, som till följd av Iduns bortrövande blivit gamla och gråhåriga, omskrivningen attir Ing(v)ifreys 3. Detta uttryck kan i sista hand gå tillbaka på en gammal myt, enligt vilken fruktbarhetsguden Ing varit den ursprunglige gudafadern. Han kan i forngermansk mytologi ha spelat en roll motsvarande Kronos-Saturnus i grekisk-romersk 1 Att tecknen i den hemliga runföljden bildat hexader, framgår även av min tydning av rungåtan i Bosa-sagan (jfr i det följande § 19). 2 Frånsett det mångtydiga ukmini, som längre fram skall behandlas. 3 Jfr Ivar Lindquist, Norröna lovkväden, I, 1929, s. 84 f.