III., Sigurd Agrell, Rökstenens chiffergåtor 9 såsom ägande sin ursprungliga betydelse av 'rituell (magisk) handling': urgerm. *hunsla n. hänger som bekant samman med fbulg. svet% 'helig', lit. ssventas ds., av. sponta- ds. Betydelsen 'helig' har otvivelaktigt framgått ur en tidigare mera allmän grundbetydelse 'magiskt betydelsefull' (jfr för det serna-siologiska lat. sacer). På en dylik äldre innebörd låta sig utan svårighet got. hunsl n. 'offer' och ags. húsl n. 'sakrament' be-tydelsehistoriskt återföra. Att Rökstensinskriften i detta partis fortsättning ger en anspelning på guden Balders hämnare, har av tidigare forskning rätt bestämt förmodats (jfr v. Friesen, R, s. 60 f.). Det är därför endast ett äldre uppslag, λ^ars räckvidd jag utökar, då jag redan i lönnskriftens båda introduktionsrader ser såväl en häntydning på Balder som en anspelning på hans hämnares moder, den enligt vissa forskares mening i Östergötland dyrkade gudinnan *Vrindr (= fisl. Rindr) 1. Med 'vem av gudarna (=Ingulds ättlingar)' åsyftas Balder. Med 'genom en hustrus (eller kvinnas) magiska handling' — sannolikt trollsång — häriisyftas på den gudinna, som födde en hämnare. I Grógaldr (str. 6) läsa vi: pann gel ek þér fyrstan, er kved a fiolnytan — pann gol Rindr Ram — (»Den första, jag sjunger, är full av hjälpkraft. Den sången sjöng Rind för sin son.» Åkerbloms tolkning.) — Genom att sjunga en magisk sång för den nyfödde Odens-sonen (i Eddadikten nämnd Vale) gav Rind denne på »en natt» 1 Teorien om denna gudinnas egenskap av växtlighetsgudom har framställts av Bråte, vars synpunkter ytterligare utvecklats av Oscar Lundberg, Namn och bygd, I, 1913, s. 49 ff. Den sistnämnde tolkar det i äldre svenska belagda ortnamnet Vrindavi såsom 'Vrinds helgedom' och förklarar gudinnenamnet såsom sammanhörande med det forngutniska växtnamnet rind, namn dels på murgrönan, dels på mattlummern. Mot denna mytologiska hypotes har Sahlgren, Namn och bygd, XI, 1923, s. 125 ff., tagit till orda. Att platsen i fråga verkligen varit ett gammalt offerställe, har senare Norden, Sydsvenska Ortnamnssällskapets Årsskrift, 1925, s. 40 ff., sökt leda i bevis. Till denna artikel har Sahlgren i samma publikation, s. 47 f., fogat ett genmäle, där han säger sig snarast vilja tolka namnet såsom 'murgrönsskogen'. Jfr även v. Friesen, R, s. 61, som anslutit sig till Lundberg.