Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 K. Human. Vetenskapssamfis i Lund Årsberättelse 1929—30
hänsyn till det av mig i § 2 omtalade latinska
lönnskriftsy-stemet (där talförhållandena angivas med kombinationer av
i och I) och en i St. Gallenhandskriften * exemplifierad av
/ss-runor (större och mindre streck) bestående germansk
lönnskrift (tydligen sammanhängande med den förstnämnda)
kunna i detta fall dessa streck tänkas ha till uppgift att
markera platser i den gamla runraden. Det behöver ingalunda
vara fråga om senare s-runor. Till dylika passar ej arten
av omgivande tecken. Rökstenens lönnskrift kan på detta
ställe bestå däri, att en runa (i detta fall o-runan) upprepas,
tills futharkens sista runa uppnåtts, sedan har chifferlösaren haft
att gå vidare i runtecknens ring lika många steg som strecken
ange. Jag löser därför chiffern ££"££’"\Γ på följande sätt:
1) ££\\ = odfu= u, 2) ££|||= odfuþ^r-þ, 3) ^ upprepas
icke, bibehåller alltså sitt namns ljudvärde, vilket enligt vad jag
ovan framhållit bör ha varit i på Rökstensristarens tid (då
run-namnet ljöd *iur). Vi få sålunda fram den tydligtvis
ordbildande teckenföljden uþi. Detta är det sätt, på vilket i den
svensk-norska yngre runskriften ett öði (eller öde) måste ha
tecknats 2. I detta ser jag dativformen av ett såsom
gudanamn brukat adjektiv.
I fornisländskan böjas ursprungligen adjektiviska
gudanamn substantiviskt (jfr ovan § 4). Av allt att döma ha vi
här att göra med ett Odens-namn Öör (α-stam) ’den rasande’
= got. woþs ds. och fisk óðr ds. Med detta adjektiv ha
gudanamnen fisk Oðinn, iht.Wuotan, ags. Wóden tidigare
sammanställts 3. Ett ursprungligt Odensnamn kan för övrigt även
Edda-diktens gudanamn óðr ha varit. I sen mytologisk period torde,
snarast genom förväxling av Frigg och Freyja, den senare
gudinnans erotiska motpart fått sig ett ursprungligt
Odens-namn tilldelat. Ovisst är, om ej i Volospá, str. 25, namnet
Oðr (Gös mey) syftar på den i föregående strof nämnde óðinn.
I den betydligt yngre dikten Hyndlolióð (str. 47) kan däremot
1 Jfr Stephens, The Old-Northern Runic Monuments, IV, 1901, s. 1.
2 Jfr formellt dativen óði (Hyndlolióð, str. 47).
3 Jfr Hellquist, Svensk etymologisk ordbok, 1922, s. 541; Munch,
Norrøne gnde- og heltesagn, 3:e utgave ved Magnus Olsen, 1922, s. 14, Anm.;
om Oden såsom den vilde jägaren jfr Olrik, Dania, VIII, 1901, s. 139 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
