linjen dolt /-tecken, ha vi att till tolkning uppta runkombinationen iqfnibui. Denna bokstavsföljd låter upplösa sig i orden iqfni bui. I det förra ser jag dativformen av namnet Jqfn 1, i det senare nominativformen av namnet Böe. I ett runsvenskt Jqfn (α-stam) ser jag ett ursprungligt adjektiv i dess substantiviska böjning (jfr vad jag ovan i § 4 yttrat på tal om uilini i lönnskriftsraden n:r 4). Som bekant kallas Oden i Gylfaginning (1 f.): Hárr, Jafnhärr och priði, d. v. s. 'Hög, Jämnhög och Tredje'. Denna föreställning om Oden som tregestaltad har ingalunda kristet ursprung utan går tillbaka till vad germanerna lärt om den tregestaltade Mithra 2. Det låter lätt tänka sig, att i det forntida Norden i en äldre tid det kortare namnet Jαfn(R) = 'jämn (jämställd med sitt alter ego)' brukats såsom mystisk omskrivning för den i flera gestalter uppträdande fruktade trolldomsguden. Att Rökstensrunristaren återgivit det äldre nordiska fonemet jαfn- med iqfn-, har av allt att döma varit betingat av hans tids uttal. I svenskan övergår som bekant förbindelsen fil till mn (jfr adj. Jämn); innan f-ljudet försvunnit, har det givetvis varit kombinerat med ett genom anticipation av efterföljande n uppkommet nasalinfix, ett uttal jqnfn- är sannolikt. Denna omständighet förklarar, att αss-runan och icke ar-runan valts. I runföljden bui ha vi — såsom nog var och en av mina läsare, som är förtrogen med Saxo, beaktat — reflexen av ett i Fornskandinaviens sagolitteratur känt namn på Balders hämnare. Bons hos Saxo Grammaticus 3 är otvivelaktigt en latini-sering av ett öst- och sydskandinaviskt Böe. All sannolikhet talar för, att detta namn är detsamma som det fisl. Búi (belagt två gånger i Eddan) och det nutida mansnamnet Bo, på svenska runstenar skrivet buιá. I Rfgsþula, str. 24, nämnes Búi 1 Eventuellt kan namnet på Rökstensristarens tid i nominativ ha haft formen JqfnR (med analogiskt infört r). 2 Jfr rΓ, s. 58 f.; F. R. Schröder, Altgermanische Kulturprobleme, 1929, s. 120 f. (i anslutning till avhandlingar och uppsatser om det nyupptäckta Mithratemplet i Dieburg), jfr även härom i studie IV i det följande. 3 I den danska översättningen, Saxes Danesaga, oversat af J. Olrik, 1925, I—II, s. 162, kallad Bo. 4 Jfr Noreen, Altschwedische Grammatik, 1904, s. 488, inskriften n:r 13: auk. tauþr. bui.