III., Sigurd Agrell, Rökstenens chiffergåtor 19 östnordiska stammarnas förbindelser med Ryssland voro redan vid tiden före vikingatiden mycket livliga. Med hänsyn till det ovan anförda tolkar jag runföljden iafnibu(i) såsom: 'Åt Jafn (se. föddes) Boe'. 7. Lönnskriftens sjunde rad kunna vi nu endast ha att söka antingen på den bakre bredsidans översta, med toppytan sammanhängande parti eller på stenens vänstra smalsida. Blott på dessa ställen finnes det ännu ej till behandling upptagen skrift av kryptografisk karaktär. Då det naturligtvis ligger närmast till hands att söka fortsättningen av lönntexten på samma sida som det hittills behandlade, väljer jag det förra alternativet. Vi ha sålunda att nu vända oss till de stora korschiffertecknen med inflätade runtyper på minnesmärkets plana toppyta och på bakre bredsidans därmed omedelbart sammanhängande översta fris 1. I ett tidigare på tyska utgivet arbete (UR, s. 62—68) har jag framlagt ett förslag till tolkning av denna del av lönnskriftens text. Då jag lämnat denna framställning på ett främmande språk och dessutom numera inlägger en delvis annan innebörd i vad jag år 1928 rent bokstavsmässigt dechiffrerat, har jag att även i denna studie medtaga en redogörelse för min tydning av Rökstenens kanske mest brydsamma chiffergåta. Här består lönnskriften av sex kvistbärande korschiffer, med vilka kombinerats sju runtecken av yngre typ. De båda 1 Enligt min mening kunna dessa tecken av praktiska skäl ha inhuggits före den undre skriften (jfr v. Friesen, R, s. 8) utan att därför från början ha varit avsedda att även läsas före det undre partiet. I ristarens plan har det givetvis ingått att använda toppytan för en särskilt dekorativ och innehållsviktig hemlig inskrift. Även om han reserverat plats för och måhända t. o. m. inhuggit de stora tecknen först av allt på stenen eller före behandlingen av baksidan, kan han dock från första början ha tänkt sig denna inskription såsom en fortsättning av något undertill befintligt. Givetvis torde före det definitiva inristandet runmästaren ha utfört samtliga inskrifter i trä och huggit med ledning av modell. Vad som är utfört med kryptografisk skrift bildar sålunda i varje fall en enhet och skall läsas nedifrån uppåt, så uppifrån nedåt rad för rad för att åter utefter högra kanten läsas i riktning uppåt mot den stora chifferkombinationen på stenens krön. I huvudsak är för övrigt min läsordning ingen nyhet utan överensstämmer med den Olsen-Buggeska (jfr Magnus Olsen, Arkiv för nordisk filologi, XXXVII, ny följd XXXIII, 1921, s. 222 f. och s. 231, n. 1).