28 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30 I Rökstensinskriftens Arne (dat. Arna belagd) ser jag en benämning på den ljuse Balders motpart och dråpare, den mörke »brodern» Höder (fisl. Hgðr), för vars karaktär av jätte eller i varje fall demonisk gud eller gudaföljeslagare åtskilliga förhållanden i fornnordisk myt tala (jfr även v. Friesen, R, s. 61). Snorre benämner Höder med en givetvis från äldre skaldepoesi hämtad omskrivning Heljar-sinni fHels krigare'1, och Balder betecknas såsom dólgr Hadar, vilket ju tyder på fiendskap före olycksskottet. Om Höder säger samme författare: at penna ds þyrfti eigi at nefna (Gylfaginning 27): man torde ej tala om honom (liksom fallet bör vara i fråga om onda väsen). I min studie »Solbanans stjärnbilder i Eddadiktningens mytvärld» 2 har jag fäst uppmärksamheten på, att det nordiska adjektivet blind ursprungligen bör ha betytt fmörk' 3. Med hänsyn till detta har man att räkna med, att uttrycket »den blinde Höder» ursprungligen varit liktydigt med »den mörke Höder (= kämpen)» 4. I den ovan nämnda uppsatsen har jag såsom sannolik framhållit möjligheten av en i det väsentliga urger- första sammansättningsleden (jfr Noreen, Altisländische Grammatik, 1923, § 292). I detta sammanhang torde vi även ha att beakta sv. dial. åmme 'ånga, imma', för vilket ord hittills ingen utomnordisk etymologisk anslutning är funnen (jfr Hellquist, Svensk etymologisk ordbok, 1922, s. 1197). Har ett ð i sen urnordisk tid fallit före m, kan detta ord förbindas med den ieur. *étmén-gruppens ord, dit det likabetydande gr. åτμóς 'ånga etc' hör. För betydelseutvecklingen jfr find. rájah n. 'dunst etc.' : gr. ερεβoς n. 'mörker'. 1 Visserligen användes i Skáldskaparmál 5 även om Balder uttrycket Heljar-sinni, men i detta fall har nog beteckningen uppkommit sekundärt genom strävan hos en mytologisk teoretiker efter analogi mellan Balders och Höders namn. Jfr Gylfaginning 50: en Loka fylgia allir Heljar-sinnar (Balder kan icke gärna vara inräknad bland dessa). 2 Vetenskapssocieteten i Lund: Årsbok 1929, s. δ—23 (särskilt s. 15 med n. 3). Samma studie är i något förkortat skick även tryckt i Populär astronomisk tidskrift, XI, 1930, s. 1 — 10. 8 Det har etymologiskt samband med lit. blandús 'dyster, mörk' etc. (jfr Hellquist, Svensk etymologisk ordbok, 1922, s. 47). Förnyat beaktande torde i detta sammanhang böra skänkas åt det finska namnet på Lemminkäinens mördare, »herden i dödsriket», märkä-hattu, i vilket namn man velat se ett lån från en äldre skandinavisk benämning på den mörke Höder (jfr Kauffmann, Balder, 1902, s. 243). Lemminkäinen dödas genom att en orm slungas på honom. Jfr även Comparetti, Der Kalewala, 1892, s. 221, n. 3. Se Kalevala, sångerna 12 och 14. — 52 —