40 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30 tecknen þ med talvärde 2 och r med talvärde 14. Hela radens talvärde är sålunda 32 (10 + 9+13)+16 (2+14) = 48. Detta är ett i den nordiska magien ofta använt tal, vilket kan upplösas i 2 X 24 eller 4 X 12. I senare fallet skulle här talmystiskt samband med jordrunans tal ha eftersträvats. Detta är det mest sannolika, då det harmonierar med den magiska innebörden av föregående rads gematri. IX. Lönnskriftens nionde rad, vänstra smalsidans run-grupper, bildas helt av kvistrunechiffer, dock av tvenne olika typer (den senare en komplicering av den föregående). Första teckenföljden innehåller formeln sakitmukmini och bör därför tilldelas talvärdet 15 + 11 +5+1 + 19+1+5+19+10 + 9 + 10=105. Talvärdet av det följande, som läst i enlighet med det föregående i första hand är en serie av 19 t-runor *, ha vi i analogi med beräkningssättet för första chifferkombinationen att ansätta såsom 19 X 16 (t-runans tal) = 304. Vänstra smalsidans inskrift skulle sålunda i sin helhet uppvisa talvärdet 105 + 304=409, vilket är ett primtal. Detta stämmer väl med min teori, att ett dylikt tal i runmagien varit skyddstalet naτ εξoχtjv mot den onda tvefalden2, det demoniskas princip, och att tal av denna typ förbundits just med Vale-Bo som hämnare (jfr § 3 och § 9 ovan). Av vikt är, att enligt den av mig givna tolkningen (jfr § 8) detta parti av den kryptografiska texten är riktad mot Balders dråpare, här nämnd med 1 Att chifferskriften av den senare typen fördelats på tvenne över varandra ställda rader, kan bero på platshänsyn. Att därvid just 11 lönnrunor för t stå över linjen, bör däremot kunna vara avhängigt av talmystisk hänsyn. Därigenom har ristaren även här fått tillfälle att framhäva alstringsguden Freys tal. 2 Många argument finnas för 2-talets demoniska innebörd, jfr RT, s. 55, 58 (med not 3), 105 och 181; UR, s. 10 f. Jag kan här även hänvisa till Heckscher, Die Volkskunde des germanischen Kultkreises, 1925, s. 103, och Hazlitt, Faiths ettid Folklove, I, 1905, s. 444 f. Jag begagnar tillfället att påpeka, att den i UR, s. 11, meddelade etymologiska tolkningen av det engelska deuce i betydelse av 'djävul' framställts i anslutning till Skeat, A Concise Etymological Dictionary of the English Language, 1901, s. 139: »Orig. an exclamation ön throwing the deuce or two at dice, as it was a losing throw». Beaktar man, att 2-talet sedan antik och gammalgermansk tid varit ett troll-och djävulstal, synes det av Skeat framhävda sambandet med namnet på tvåan i spel kunna få en ännu naturligare förklaring.