som betydande rför nio åldrar sedan', utan tolkar det såsom här betydande »före nio släktled», d. v. s. fföljd av nio generationer'. Fortsättningen rättfärdigar denna min avvikelse från äldre interpretation. I slutet av samma textpárti tolkar jag ubsakaR såsom ubs-sakaR och översätter det med fför Ubs skull' = 'för Odens skull'. I ubs ser jag genitiven till en fornsvensk nominativ *ubR, motsvarande urnordiskt ubaR, belagt på Järsbergsstenen: ubaR h(a)ite etc. Denna inskription torde i anslutning till Erik Noreen och Magnus Olsen l vara att tolka: 'Jag heter Vred (Bister), jag heter Korp, jag erilaR skriver runor1. Här föreligger av allt att döma ett fall, där en run-magiker genom att tillägna sig tvenne av rungudens binamn sökt giva större trolldomskraft åt vad han ristat. I Grimnismal, str. 53, säger Oden: úfar ro disir — nú kndttu Odin sid = Vreda äro diserna — nu kan du skåda Oden', d. v. s. Odens vrede (fientlighet) har överförts på konungens skyddsandar. Urnord. ubaR, som motsvarar fisl. úfr Vred, ond, fientlig', passar fullständigt i stil med kända binamn på Oden av typen fisl. Yggr fden förskräcklige'. Allt i avdelning II av texten kan för övrigt uppfattas såsom hänförande sig till händelser i hjältesagor, vari Oden eller dennes ättlingar tagit del. I detta fall vanns, såsom jag redan framhållit, seger åt Sköld, vars angrepp på hreidgoterna leddes av hans fader, guden Oden (jfr härom närmare nedan, § 14). Ubr ='Oden' var sålunda den egentliga orsaken till hreidgoternas nederlag i den antydda drabbningen på stranden. Denna innebörd inlägger jag i ristningens hittills så gåtfulla uttryck ubsakaR 2. I II, 12 och 13 a har jag återgått till tolkningarna »som det tolfte» etc, givna av v. Friesen i översättningen av 1920 (R, s. 88). v. Friesens eljest av mig följda tolkning av 1928 har däremot »för det tolfte» etc. Ordagrant står det i run-texten: »Detta säger jag, det tolfte» etc. Tolkningen »för» 1 Jfr Erik Noreen, Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar 1916—18, 1919, s. 1 ff., och Magnus Olsen, Kår stad-ristningen, 1929, s. 58 (ingår i Bergens Museums Arbok). 2 Det anslutna diktfragmentet (II, 2 b) har sannolikt varit en strof, som ingått i någon känd episk dikt, behandlande den åsyftade sagan. Citatet har varit ägnat att hjälpa den i hjältesagor kunnige till snabbare förståelse av frågan.