III., Sigurd Agrell, Rökstenens chiffergåtor 51 släkt', ags. ceþele 'ädel härkomst'. För omljudet och återgivandet av ä med i ha vi att jämföra -mini = -mænvie (i ukmini). Efter iþ .... står på något avstånd (plats för 4 å 5 runor) en tydlig, helt kvarbliven ^-runa. Bäst skulle otvivelaktigt avslutningsraden anslutit sig till det föregående, om den innehållit ett namn, redan omtalat i de föregående genealogiska antydningarna. Tvenne sådana meá þ i inljudet finnas: raþulfs (gen. sing.) och hraiþulfciR (nom. pl.). Av utrymmesskäl böra vi snarast gissa på det första av dessa. Möjlig (givetvis bland en rad snarlika alternativ) synes mig följande supple-ring av det skadade radslutet vara: [-[hu]ki-ain-huaR-ip[li-sira]þ[ulfikR]-] {+[hu]ki-ain-huaR-ip[li-si- ra]þ[ulfikR]+} 1 = 'må han ensam (se. då även jag är borta) besinna, vem, som till härkomsten 2 är en Radulfsättling'. Detta skulle då tydligt ha inneburit, att en yngre man i släkten, till vilken Varen ställer sitt framtidshopp (troligen en yngre son till runristaren eller son till den döde, alltså sonson), likt sina anförvanter kunde göra anspråk på ett anträd räckande upp till Sköldungarna och Oden, en härstamning, som tilldelats dem av dåtidens genealogiska panegyriker, sannolikt delvis i anslutning till vissa led av verkligt förefintliga anor. 14. Beträffande de anspelningar, som enligt min mening i avdelning II av Rökstenstexten göras på händelser och personer i fornskandinaviska hjältesagor, kan jag utöver de antydningar, jag redan lämnat, anföra följande: Idén till, att textpartiet II, 1 skulle syfta på Sigurdssagan, har jag från min vän professor Jöran Sahlgren, som för åtskilliga år sedan vid ett samtal med mig omtalat, att han förmodade detta textställe innehålla en antydan om den i nämnda saga skildrade drakskatten jämte den med densamma såsom det sist tillkomna föremålet förbundna förbannelseringen. Att det skiljes på ringen och skatten i övrigt såsom tvenne olika slags byten, kan från vår synpunkt sett te sig 1 -ikι\ = suffixet -ingR, jfr ikιιlt(ι)ka (gen. pl.). Att märka är, att bland de rekonstruerade runtecknen befinna sig flera, som fordra ringa plats: 3 /-runor, 1 s-runa och 1 r-vuπr. Givetvis ha vi dessutom att räkna med, att här och där en binderuna kan ha kommit till användning. 2 Då 5 följer, kan gentiv eller dativ (det troligaste) föreligga. Ordet iþli kan ha haft en nyans av 'ädel börd' (jfr andra germanspråk) eller betytt 'släktbeskaffenhet' O 'natur, väsen').