52 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30 egendomligt 1- Den egentliga skatten och ringen voro dock tvenne från första början på olika sätt åtkomna byten, och sedan vilade som bekant förbannelsen just vid ringen och icke vid det övriga guldet. Genom Eddan veta vi, att drak-skatten tillika med förbannelseringen kom att byta ägare ett betydande antal gånger. Enligt Reginsmál skulle guldet bli »tvenne bröders bane» och »ett ämne till tvister för åtta furstar». Då de tvenne bröderna tydligtvis äro Fafnir och Reginn och dessa icke gärna kunna betecknas såsom »furstar», äro härmed 2 + 8 ägarebyten angivna. Härtill kommer hänsyn till skattens förste innehavare efter gudarna, Hreiðmarr, vilken förvärvet av guldet kostade livet. Här ha vi sålunda redan att säkert räkna med, att minst 11 olika män enligt sagotraditionen haft den ödesdigra skatten i sin ägo. I 800-talets Norden kan Sigurdssagan på något sätt ha kombinerats med Sköldungasagans prototyp. I så fall bör skatten ytterligare genom strid ha kommit i en tolfte mans ägo. Denne tolfte kan ha varit en av Skölds släktingar på mödernet eller kanske rent av hans fader, guden Oden själv, som i mannaskepnad med vapenmakt tagit skatten från dess elfte ägare. Så vitt vi äga kännedom om fornskandinaviska hjältesagor, finnes mig veterligt ingen berättelse, skildrande en fortgående kamp om ödesmärkta klenoder, som bättre motsvarar Rökstenstextens anspelning, än dessa i Eddan antydda fejder2. Av särskild vikt är, att Oden ingripit i denna händelseutveckling, säkert vid dess begynnelse och, såsom jag ovan antytt, måhända även vid dess slut genom att bli den tolfte, som tog bytena i en strid 3. Det därpå följande partiet av texten (II, 2) torde, som 1 Karakteristiskt för många fornnordiska sagor är, att det till ett åtrått föremål (ett undergörande vapen eller dylikt) fogas ytterligare en klenod (ofta en ring), jfr Axel Olrik, Kilderne til Saxes Oldhistorie, I, 1892, s. 147. (Höder fick t. ex. enligt Saxo ett undergörande svärd och en rikedomsring.) Att Sigurdssagan varit väl känd i Sverige, framgår bl. a. av den bekanta Sigurdsristningen på Ramsundsberget i Södermanland. 3 Ett episodiskt tolvkampsmotiv (12 kämpar mot 12) är för övrigt belagt i sydgermansk hjältedikt (bl. a. just i Siegfriedssagen), jfr Schneider, Germanische Heldensage, I, 1928, s. 286 ff.