Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30
egendomligt 1- Den egentliga skatten och ringen voro dock
tvenne från första början på olika sätt åtkomna byten, och
sedan vilade som bekant förbannelsen just vid ringen och
icke vid det övriga guldet. Genom Eddan veta vi, att
drak-skatten tillika med förbannelseringen kom att byta ägare ett
betydande antal gånger. Enligt Reginsmál skulle guldet bli
»tvenne bröders bane» och »ett ämne till tvister för åtta
furstar». Då de tvenne bröderna tydligtvis äro Fafnir och
Reginn och dessa icke gärna kunna betecknas såsom »furstar»,
äro härmed 2 + 8 ägarebyten angivna. Härtill kommer
hänsyn till skattens förste innehavare efter gudarna, Hreiðmarr,
vilken förvärvet av guldet kostade livet. Här ha vi sålunda
redan att säkert räkna med, att minst 11 olika män enligt
sagotraditionen haft den ödesdigra skatten i sin ägo. I
800-talets Norden kan Sigurdssagan på något sätt ha kombinerats
med Sköldungasagans prototyp. I så fall bör skatten
ytterligare genom strid ha kommit i en tolfte mans ägo. Denne
tolfte kan ha varit en av Skölds släktingar på mödernet eller
kanske rent av hans fader, guden Oden själv, som i
mannaskepnad med vapenmakt tagit skatten från dess elfte ägare.
Så vitt vi äga kännedom om fornskandinaviska hjältesagor,
finnes mig veterligt ingen berättelse, skildrande en fortgående
kamp om ödesmärkta klenoder, som bättre motsvarar
Rökstenstextens anspelning, än dessa i Eddan antydda fejder2.
Av särskild vikt är, att Oden ingripit i denna
händelseutveckling, säkert vid dess begynnelse och, såsom jag ovan
antytt, måhända även vid dess slut genom att bli den tolfte, som
tog bytena i en strid 3.
Det därpå följande partiet av texten (II, 2) torde, som
1 Karakteristiskt för många fornnordiska sagor är, att det till ett åtrått
föremål (ett undergörande vapen eller dylikt) fogas ytterligare en klenod
(ofta en ring), jfr Axel Olrik, Kilderne til Saxes Oldhistorie, I, 1892, s. 147.
(Höder fick t. ex. enligt Saxo ett undergörande svärd och en rikedomsring.)
Att Sigurdssagan varit väl känd i Sverige, framgår bl. a. av den
bekanta Sigurdsristningen på Ramsundsberget i Södermanland.
3 Ett episodiskt tolvkampsmotiv (12 kämpar mot 12) är för övrigt
belagt i sydgermansk hjältedikt (bl. a. just i Siegfriedssagen), jfr Schneider,
Germanische Heldensage, I, 1928, s. 286 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
