Oden sig sträckade stamträd 13 led omtalats eller antytts. Utan tvivel har en nordisk magiker på 800-talet räknat med, att guden Oden — den främste av »uggmænne» (=ukmim), jfr ovan § 13 — vid sina färder i människornas värld även skänkt ett betydande intresse åt runinskrifter, särskilt svårtydda sådana av magisk karaktär. Ristaren torde därför även med tanke på guden ha antytt den döde sonens ärofulla härstamning och därjämte i en konstfull, runguden ägnad längre lönninskrift omnämnt en liknande förlust, som drabbat gudafadern genom sonen Balders dråp, och därvid särskilt häntytt på den hämnd, som ytterst beroende på Odens magiska makt följt i ogärningens spår. Sannolikt har den dödes fader tidigare anropat Oden om hämnd. Därför har han blott nödigt att på minnesstenen göra en antydan: liksom Balder, din son, blev hämnad, må även min bliva det. II. Nya bevis för utharkteoriens riktighet. 16. I föregående studie har påvisats, att Rökstensinskriften på vissa ställen får en med det övriga väl sammanhängande tolkning, om man såsom dechiffreringsnyckel begagnar sig av utharktecknens av mig fastställda nummerföljd: w=l,^ = 2o.s.v. Jag har visat, att om man räknar þ såsom andra tecknet i de 24 utharkrunornas fjärde hexadgrupp nedifrån räknat, kan man nöjaktigt förklara kvistrunan i lönnskriftens första rad och där läsa ett ord, som man med nästan absolut visshet har att vänta, nämligen þad (=þat med yngre runor, jfr § 2). Vidare har jag visat, att om vi räkna med utharktalvär-dena 12 för p-runan, 10 för iss-runan, 11 förföra-runan, 9 för n-runan och 13 för /wα^-runan, möjliggöres en i sammanhanget meningsfull och med det övriga syntaktiskt harmonierande läsning av Rökstenens hittills så gåtfulla korschiffer (jfr § 7). Av särskilt intresse är, att />-runan visar sig ha lägre talvärde än iwaz-runan. Kylverstenens ordningsföljd [^ h är sålunda den ursprungliga. I mina tidigare arbeten (RT och UR) har jag ådagalagt, att just denna ordningsföljd är ett vilkor för en överensstämmelse med senantik och främreasiatisk talmystik.