66 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30 den nyligen upptäckta Kårstadsristningen i Norge 1, vilken särskilt därigenom är av intresse, att den består både av runtecken och av magiska bildframställningar. Kan ett samband mellan dessa påvisas med hjälp av mitt gematriska runtyd-ningssystem, är ett nytt beaktansvärt stöd vunnet för detta. Om den magiska karaktären hos detta hittills okända runminnesmärke, som av arkeologisk fackman (professor Shetelig) bestämts såsom tillhörande perioden icke långt före Ny-damsfyndet, kan man icke tvivla. Överst på stenhällen (jfr avb. 3) finnes anbragt ett stort hakkors, vartill kommer, att större delen av stenytan är översållad med avbildningar av Avb. 3. Kårstadsristningen. Efter Olsen och Shetelig. vad man numera vill beteckna såsom kultslädar (skepp på medar), på ett slående sätt erinrande om vissa tydligtvis magiska bronsåldershällristningar. Inskriptionen på stenhällen består av tvenne rungrupper. Visserligen är i var och en av dessa ett av tecknen skadat, men i båda fallen kan den defekta bokstaven icke gärna ha varit något annat än en /-runa. Hade något av de båda tecknen varit en mera komplicerad runa, skulle detta nog kunna märkas genom kvarblivna spår 2. I varje fall talar all sanno- 1 Jfr Magnus Olsen og Haakon Shetelig, Kårstad-ristningen (Bergens Museums Λrbok 1929, Historisk-antikvarisk rekke, Nr. 1). 2 Att med W. Krause, Zeitschrift fiir deutsches Altertum, LXVI, 1929, s. 255, söka förklara, vad vi se av det osäkra tecknet i nedre rungruppen,