III., Sigurd Agrell, Rökstenens chiffergåtor 67 likhet för, att vi ha att göra med en /-runa, både i den övre gruppen, där tecknet är nästan försvunnet genom en sprickbildning, och i den nedre, där det är av mindre tydlig form. Överst — tangerande hakkorsets nedre parti — står från höger till vänster: Π<ff^ff1N^(*)Y (12 runor) och mitt på hällen nedtill även i riktning höger—vänster: RM()(*)Y (6 runor). Insätta vi på de båda osäkra ställena /-runor, ha vi att läsa med övlig transkription för äldre runor (fc återgivet med a): ekaljamarktR och baijtR. Talvärdet av den övre rungruppen är 18 + 5 + 3 + 20 + + 11+3 + 19 + 3 + 4 + 5+10+ 14 = 115 = 23 X 5. Talvärdet av nedre raden är 17 + 3 + 10 + 11 + 10 + 14 = 65 = 13 X 5. I bägge fallen synes sålunda gematri, byggd på talvärdet hos en bland runradens ljussymboler, fackelrunan, föreligga (i utharkraden står Æ-runan såsom n:r 5, jfr RT, s. 62 ff., och UR, s. 14 ff.). Det gemensamma talvärdet av de båda run-grupperna är 115 + 65 = 180, vilket är = 12 X 15. Det senare talet är sol-runans tal (jfr RT, s. 59 f., och UR, s. 31 f.). Att framhävandet av detta tal varit runmagikerns huvudsyfte, bestyrkes av den centrala figurristningen på hällen: det stora av 15 linjer bestående hakkorset. Femton var i runmagien liksom inom mithraismen solens tal, och i Främre Asien har tvivelsutan hakkorset i en viss tidsperiod brukats såsom en solsymbol *. Även talet 12 har givetvis sin magiska bety- såsom högra hälften av ett \A som fått utseende av ett ^, kan synas bestickande, om man icke har tillgång till att se reproduktionerna av ristningen. Av dessa framgår emellertid, att vi endast ha att göra med en först till sin övre del rak och sedan svagt buktande linje (se avb. 3 och 4), en dylik kan ej förklaras som ena hälften av ett \Λ Det naturliga är att här med Shetelig och Olsen snarast förmoda en böjd /-runa: Nedre rungruppens tre sista tecken (■) J äro utförda med osäkrare hand än de tre första i samma rad. Troligen har den egentlige runristaren fått avbryta sitt arbete och lämnat detta åt en mindre säker hand eller också har han tvungits att med stor skyndsamhet slutföra inskriptionen. Härtill kommer, att den tolkning, Krause ger, saknar varje språkligt påtaglig mening: »Jag A. (underförstått: gjorde) båda (underförstått: ristningarna — vilka för övrigt äro en hel mängd)» är en allt annat än övertygande tolkning. 1 »Dass das Hakenkreuz in den jiin ger en Perioden sehr häufig und vielleicht sogar iiberwiegend ein Sonnensymbol ist, ist zweifellos richtig», säger