68 K. Human. Vetenskapssamf;s i Lund Årsberättelse 1929—30 delse. Jag har i tidigare undersökningar (RT, s. 77 ff., UR, s. 24 ff., jfr även studie I ovan, § 10) visat, att talet 12 i nordisk liksom i främre asiatisk mystik förbundits med jorden och dess krafter. Står 15-talet i relation till ristningens solkors, ligger antagandet av ett avsiktligt samband mellan 12-talet i gematrien och de på ristningen rikligt förekommande kultbåtarna helt nära. I Norden ha långt före vår tideräkning dylika använts vid åkerbruksmagi. Detta framgår av talrika hällristningar 1. Syftet med Kårstadsristningen kan knappast ha varit något annat, än att med bild- och bokstavsmagi i förening frambesvärja tjänlig väderlek. Därför ha makter, som råda för äringen, myllans och ljusets gudomligheter, anropats. Alla tal, som ingå i runornas gematri tyda på detta: främst 12 och 15, därtill även 5, 23 och 13. Talen 5 och 23 tillhöra respektive fackel- och dagrunan. En ljussymbol var ursprungligen även m^^-runan, det 13:e utharktecknet. Det har ytterst sitt tal och sin betydelse från den mithraistiske Wilke, Mannas, XV, 1923, s. 131, i en studie med anledning av 6 arbeten om hakkorsets ursprung och betydelse. Hakkorset går som bekant äldst tillbaka på en cirkelformig ring, avdelad av tvenne, i räta vinklar varandra skärande tvärlinjer. Sannolikt har denna figur varit en offersymbol, vilken då den oftast använts med relation till sol- och mångudomligheterna övergått till ett på endera syftande tecken. Enligt Wilke låter hakkorset tidigare påvisa sig som mån- än som solsymbol. I Mesopotamien är emellertid dess prototyp sedan urgammal tid påträffad såsom solsymbol, jfr Jeremias, Hand-bnch der alto r lent alts chen Geisteskultur, 1929, s. 169 och 195. Då mithrais-mens astrologiska symboler äro hämtade från babylonierna, ha vi all anledning att i ett hakkors, anbragt invid en äldre magisk runinskrift, se en solsymbol, helst detta tecken, som jag ovan i texten påpekat, består av 15 linjer, alltså i sig innehåller mithraismens och runmagiens åt solen helgade tal (jfr UR, s. 31 f.). Hakkors av denna komplicerade typ, dock bestående av ett jämnt antal linjer, ha påträffats såsom ornament i Mindre Asien (hos hetiterna) och i Egypten (jfr Lechler, Vom Hakenkreus, 1921, avb. 279 och 174, 175; avb. 215 visar ett i England påträffat, troligen mithraistiskt altare med hakkors av enklare typ: blott 8 linjer, avb. 267 visar ett i Norge funnet tygfragment från den romerska kejsartidens senare period med i mönstret invävda komplicerade hakkors). Med hänsyn till studie IV är det av intresse att påpeka, att ett hakkorsornament av denna typ anträffats såsom väggdekoration i ett hellenistiskt hus vid Mithridatesberget i Kertj på Krim (avb. 100 hos Ebert, Sildrussland im Altertnm, 1921). 1 Jfr Almgren, Hällristningar och kultbruk, 1926—27.