himmelsguden, av germanerna identifierad med Ull (jfr RT, s. 83 ff., UR. s. 27 f.). Denna runristning låter sålunda i detalj tolka sig i överensstämmelse med min uppfattning av de gamle runmagikernas teknik såsom väsentligen bestående i talvärderäkning (gematri). Om innebörden av tecknens antal skall jag i det följande orda (jfr § 24). Enligt Olsen och Shetelig skulle ytterligare en inskriftsrad förefinnas på stenen. Vad som uppfattats såsom en sådan består emellertid blott av tre otydliga, svagt inhuggna raka vertikala streck, av vilka de två första från höger räknat måhända förbundits genom en horisontal linje. Dessa streck kunna sålunda mycket väl vara märken efter ett uppgivet försök att på denna plats anbringa ett hakkors. Även om dessa streck skulle vara svagt inristade runstavar, ha de icke behövt spela någon roll vid den magiska besvärjelseceremonien, då endast det, som skulle framträda, imålats med kraftig färg (jfr härom nedan § 24). 22. Mot den ovan lämnade gematriska förklaringen kan man icke såsom en besvärande omständighet anföra, att de båda runraderna icke utförts av en och samma hand. Även om så vore förhållandet, kan ju den senare runristaren ha handlat i samförstånd med den, som begynt runinskriptionen. Att de båda runraderna skulle tillhöra olika tidsskeden, finnes ingen anledning att antaga. För övrigt hyser jag på mer än en punkt betänkligheter mot de skäl, som av Magnus Olsen an-dragits såsom tydande på olika stadier i ristningens tillkomst. Denne forskares huvudargument är, att den kortare (d. v. s. den nedre) inskriftsraden står rakt nedanför hakkorset och därför bör betraktas såsom den primära rungruppen, medan den längre (ovan befintliga) runraden måste vara sekundär, enär den synes anbragt utan hänsyn till en harmonisk relation till ristningens centrala figur (hakkorset). Mig förefaller tvärtom den motsatta gången i ristningstillblivelsen vara av förhållandena betingad och fullt naturlig, om man beaktar den magiska runristningskonstens teknik. Först har givetvis den centrala figuren, det stora av 15 linjer bestående hakkorset, inristats. Därefter har man börjat inhacka konturerna till en båt (mr 6 på bilden, jfr avb. 3 härstädes). Den som utfört detta arbete har