betydelse. Allt talar i detta fall för målmedveten avsiktlighet. Enligt min mening är därför den övre runraden den primära och den magiskt betydelsefullare av de tvenne rungrupperna. Jag anser det dessutom ingalunda för uteslutet, att de två raderna utförts av samma hand, i varje fall kan övre runraden och första hälften av den nedre ha inhuggits av samma run-mästare. Magnus Olsen lägger stor vikt vid, att den övre rungruppens Æ-runor ha en något annan typ än α-runan i den Avb. 4. Kalkering av Kårstadsristningens runor. Efter Olsen och Shetelig. nedre (jfr avb. 4). Detta förhållande gäller emellertid egentligen endast beträffande de två sista α-runorna i den övre gruppen, jämförda med den nedre gruppens motsvarande tecken. Övre gruppens första α-runa, radens tredje tecken från höger, vilket står närmast den undre radens α-runa, har faktiskt en åtskilligt större likhet med den sistnämnda (radens andra tecken från höger). Denna runa (a i baη[i\R) har visserligen en något längre och stadigare formad huvudstav, men denna omständighet kan förklaras därigenom, att de tre första runorna i den nedre gruppen befinna sig på en plats, där ingen bildristning stöter nära intill och därför gott utrymme funnits för en elegant och säker inhuggning av tecken i ett något större