III., Sigurd Agrell, Rökstenens chiffergåtor 79 i- och en u-runa. De tecken däremot, som Schnippel transkriberat med dubbelskrivet n och med c (= k), kunna med betydligt större fog tolkas såsom tecken avseende helt andra ljudvärden. De båda X-liknande tecknen, vari Schnippel vill se tvenne n-runor (j^) med utdraget tvärstreck, låta betydligt naturligare uppfatta sig såsom tvenne g-runor, vilkas ena stav blivit en smula svagt lutad. Av åtskilliga reproduktioner att döma synes detsamma vara fallet med k-runan på den stora (nu skadade och till Ryssland förda) guldringen från Pietroassa. Alldeles lodrät står för övrigt ena staven hos g-runan på Myklebostadsstenen i Norge *. Tecknet, vilket liknar en förstorad k-runa av den t. ex. på Guldhornsristningen förekommande typen, kan icke vara en beteckning för k-ljudet, om runan V i rungruppen YM, tolkad såsom ett från höger läsligt ek, fungerar som tecken för detta ljud. Däremot kan det helt otvunget uppfattas som ett från grekiskt sigma, genom förenkling av formen ^ eller direkt från varianten C 2 — på senantika metalltavlor3 t. o. m. ristad < —, övertaget tecken för 5-ljudet. En omständighet av vikt, som redan nu bör beaktas är, att i inskriften n:r 2 samma tecken, här stående i inljud, låter förklara sig som en beteckning för 5-ljudet (härom nedan i § 27). Tillämpa vi dessa grafiska tolkningsprinciper, ha vi att läsa inskriften på följande vis: rad 1: latam )( hart » 2: ek )( iggus » 3: hagal Med )( återger jag de nedom runorden räckande streck, som bilda skiljemärken 4. Ett sådant streck har formen av en 1 Jfr fig 16—18 (s. 58—59) och plansch VI (fotografi av Myklebostadsstenen) i Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap, III, 1929. 2 Denna typ (växlande med ^ ) är mycket vanlig i senantika inskriptioner påträffade inom det gamla Pontiska rikets gränser, jfr Studia Pon-tica, III, 1910 (där reproduktionerna visa massor av belägg). 3 Jfr t. ex. Wúnsch, Sethianische Verfluchungstafeln ans Rom, 1898, s. 53. Om grekiska alfabetet såsom tänkbart primärt mönster för runrads-bildåren skall jag yttra mig i det följande (jfr § 32 ff.). 4 Även i inskrifterna n:r 2 och n:r 3 består skiljemärket av tvenne linjer, här ställda över varandra. Även här sträcker sig ordskiljaren något