av djurben (tibia av nötkreatur). Runtecknen (jfr avb. 6) bilda blott en rad, vilken av Schnippel läses: locom I ker Det första ordet tolkas av den tyske runologen såsom 'jag spejar' eller 'jag lockar'. Schnippel förmodar här antingen ett fornsaxiskt verb, motsvarande ags. locjan (eng. look), eller ett verb Hokön, motsvarande fisl. lokka. Det andra ordet anser han antingen vara liktydigt med det i gotiskan, angelsaxiskan etc. belagda adverbet Mr 'här' eller också — vilket han tycker lämna bättre mening — vara ett substantiv, motsvarande ett forngermanskt *heru 'svärd' med apokope av det utljudande u. Varken fonetiskt eller semasiologiskt kunna dessa tolkningsförslag anses vara tillfredsställande. Såväl 'jag lockar (skådar) härstädes' som 'jag skådar svärdet' äro tydningar, som icke skänka någon påtaglig mening. Genom att i den ^-liknande runan se ett Å-tecken torde även denna gång den tyske lärde ha kommit på villospår. Läses däremot i överensstämmelse med min dechiffrering av den förra inskriften den oliknande runan som ett s-tecken, erbjuder sig en lösning, som låter inskriptionen få en fullt begriplig innebörd. I ordet losom ser jag en presensform i l:a person pluralis (liksom latam i föregående inskrift). Jag sammanställer detta tydligtvis denominativa ö-verb med det gotiska adjektivet lasiws 'svag', fisl. las-meyrr, lasenn 'svag, bräcklig' etc, lat. sub-les-lus 'svag', fbulg. losb 'mager' o. s. v. Avljudsför-hållandet mellan kortvokalen i den germanska adjektivstammen Hasi-, *lasia- och långvokalen i det därtill hörande feminina abstrakta substantivet *lösö är detsamma som t. ex. vokalväxlingen i got. hatts adv. 'bättre' och hota f. 'fördel, nytta' (urgerm. *hötö mot *bat- i adjektiv och adjektivhärledningar). Av ett feminint substantiv *lδsö 'kraftlöshet, maktlöshet' har ett kausativt ö-verb bildats. Som bekant äro dessa verb huvudsakligen denominativa, jfr t. ex. i gotiskan snnjön 'rättfärdiga', härlett av sunja (fem. ö-stam) 'sanning', och dylika fall. Jag läser därför denna inskrift såsom: losom ' her (Skiljemärket består i detta fall av tvenne ovan varandra stående linjer, vilka räcka över och nedom runraden.)