84 K. Human. Vetenskapssamfis i Lund Årsberättelse 1929—30 Orden tolkar jag såsom betydande: 'Vi (= de rådande) bringa maktlöshet här(städes)'. Vare sig vi ha framför oss en nordgotisk eller annan germansk dialekt, måste adverbet her i äldre tid uppträda med £-vokal i stammen, enär i detta fall urgermanskt é2 (< idg. et) föreligger. Att alternativt räkna med en reflex av urgerm. *hern 'svärd' skulle visserligen även kunna ge god mening. Då emellertid intet som helst spår Avb. 7 a. Efter v. Buttel-Reepen. finnes av en bortskavd runstav efter r-tecknet och det utlju-dande u i de germanska språken faller rätt sent (gotiskan har t. ex. ännu på Wulfilas tid faihu etc), kan jag icke se någon anledning att här förmoda ett substantiv i stället för ett lokalt adverb, som ju ger god mening i sammanhang med det föregående ordet och med hänsyn till det runristade föremå- Avb. 7 b. Efter v. Buttel-Reepen. let. Såsom nedan (§ 29) skall visas genom en gematrisk undersökning, äro runor, som magiskt syfta på död och envig inristade på detta dolkskaft. Det gematriska står sålunda i överensstämmelse såväl med föremålets natur som med den tolkning, jag givit de inristade orden. 28. Det tredje — i mitten av februari 1928 i samma trakt, Hammelwarden, funna — runristade benföremålet är ett avbrutet benskaft till ett redskap. Översidan är försedd med ett ornament av relativt enkel form. Runorna bestå av tvenne grupper (jfr avb. 7 a och 7 b), bägge stående längs skaftets båda tvärsidor. Schnippel läser dessa runföljder i ordningen: